Som vanligt är mina luncher enorma källor av kreativitet som sedan hastigt sinar när jag kommer in på kontoret. Nu har jag en ny idé som jag tror kan bli en vrål succé!
Det hela bygger på SMS lån fast taget till en ny nivå. Radioreklam kommer givetvis vara en stor del av marknadsföringen och jag tänkte försöka få till det så att Lennart Jähkel gör speakerrösten.
- Trött på att fjolla runt på krogen? Dra iväg ett mess.
Sedan följer den glada "SMSa ligga" låten där man också berättar lite mer ingående hur det går till. Man SMSar ligga + åldersspann på de man vill ligga med + preferens av kön till 756 69 och inom 5 minuter får man svar på vilka ligg som finns inom en 2 km radie. Detta kollas givetvis av genom simpel GPS styrning. Sedan är det bara att köra igång.
Någon mer än mig som fattar vilken potentiell guldgruva detta kan bli - inte bara i singel-Sverige utan även globalt?! I sådana fall är det bara att dra iväg ett mess...
tisdag 19 februari 2008
Förkylningstider
Det verkar som att alla är förkylda och är det något jag inte klarar av så är det sjuka människor. Såna som går runt och snörvlar, hostar och tycker synd om sig själva och egentligen borde ligga hemma och förpesta tillvaron där men som envisas med att gå till jobbet istället för att de inte får någon uppmärksamhet när de ligger själva framför tvn och blir friska.
Nej, bättre då att martyraktigt släpa sig till jobbet med feber och rinnig näsa och smitta alla andra för att sedan när de själva blivit friska och alla andra blivit sjuka och snörvlar på jobbet, anklagande utbrista;
- Jag begriper inte varför du sitter här! Gå hem istället och kurera dig så att vi andra inte blir sjuka.
Fy fan för sjuka människor! Fy fan!
Nej, bättre då att martyraktigt släpa sig till jobbet med feber och rinnig näsa och smitta alla andra för att sedan när de själva blivit friska och alla andra blivit sjuka och snörvlar på jobbet, anklagande utbrista;
- Jag begriper inte varför du sitter här! Gå hem istället och kurera dig så att vi andra inte blir sjuka.
Fy fan för sjuka människor! Fy fan!
fredag 15 februari 2008
För smart för att vara dum
Tänk om man kunde ha det som de där dansande människorna på bilden. Jag har ju ångest jämt. Det har blivit en del av min personlighet. Den mindre bra delen. Andra karaktäristiska drag är:- överanalyserande
- ältande
- självömkan
Tja. Det är väl de bra dragen lite kort. Så här dagen efter "Alla hjärtans" så är man verkligen på topp! Ja jösses....
Ursäkternas mästare
Det bästa man kan ge sina barn är en rutten uppväxt. Då kommer de ha det bra resten av livet för då kan de skylla allting som går snett på sin barndom. Vilka idiotiska saker de än tar sig till så kommer de alltid ha den perfekta ursäkten.
"Mina föräldrar var dumma mot mig när jag var liten så jag har ingen självkänsla och kan därför bete mig som en komplett jävla idiot. Det är faktiskt inte mitt fel..."
Om man nu inte har haft en dålig uppväxt eller blivit mobbad för sina mjukisbyxor i lågstadiet, så kan man alltid bli kristen. Då är allt upp till Gud och man behöver inte stå för någonting själv. Mycket behändigt.
"Det är Guds vilja."
Så är det med det. Inget personligt ansvar alls. Kombinationen kristen med taskig barndom är det allra bästa fast en kristen barndom är kanske per definition "fucked up"...
Om man nu inte kan tillgå något av dessa alternativ så får man vara innovativ. Som den här killen i Göteborg som har krossat skyltfönster, tänt eld på två läghenheter och förstört en massa bilar.
"Mina tänder tvingar mig begå brott
- Jag får signaler från tänderna och kan inte lastas för vad jag gjort, säger 33-åringen. "
I like the way he thinks....
"Mina föräldrar var dumma mot mig när jag var liten så jag har ingen självkänsla och kan därför bete mig som en komplett jävla idiot. Det är faktiskt inte mitt fel..."
Om man nu inte har haft en dålig uppväxt eller blivit mobbad för sina mjukisbyxor i lågstadiet, så kan man alltid bli kristen. Då är allt upp till Gud och man behöver inte stå för någonting själv. Mycket behändigt.
"Det är Guds vilja."
Så är det med det. Inget personligt ansvar alls. Kombinationen kristen med taskig barndom är det allra bästa fast en kristen barndom är kanske per definition "fucked up"...
Om man nu inte kan tillgå något av dessa alternativ så får man vara innovativ. Som den här killen i Göteborg som har krossat skyltfönster, tänt eld på två läghenheter och förstört en massa bilar.
"Mina tänder tvingar mig begå brott
- Jag får signaler från tänderna och kan inte lastas för vad jag gjort, säger 33-åringen. "
I like the way he thinks....
torsdag 14 februari 2008
Rosiga minnen
När man gick i gymnasiet var "Alla hjärtans dag" en lång lektion i förödmjukelse och en offentlig uppvisning över vilka som tillhörde skolans toppskikt och resten som mest var till som utfyllnad av skolans lokaler.
På en av lektionerna under dagen knackade det på dörren och så avbröts all aktivitet tills dess att alla förbeställda rosor delats ut. Vissa fick flera rosor, vissa fick en eller två och vissa fick ingen alls. När det var klart och rosutdelarna dragit vidare till nästa rum så fortsatte lektionen. Vissa satt då röda rosor på bänken och log triumferande, andra satt med röda rosor på kinderna och skämdes över att vara offentligt oälskade.
Jag och min death-metal kompis Gustav tog saken i egna händer och bestämde oss för att beställa varsin ros för att slippa känna oss mer utanför än vad vi redan gjorde. Sagt och gjort. Jag beställde en till Gustav och skrev någoting mystiskt på kortet och vid D-Day så kändes det för en gångs skull helt okej när lektionen avbröts och rosutdelningen började. Gustav fick sin, till allmän förvirring bland våra klasskamrater, och till ingens förvåning fick jag ingen alls.
Ganska irriterad frågade jag Gustav om han hade glömt den briljanta planen men han hade tagit saken i egna händer och gjort en egen variant. Flera dagar tidigare hade han köpt en ros, ställt den i ett vattenbad med svart färg i. När rosen blivit svart, tog han upp den, torkade den och lade den i ett plaströr. Den fick jag nu.
Det är nog bland det finaste jag fått. Tack Gustav...
På en av lektionerna under dagen knackade det på dörren och så avbröts all aktivitet tills dess att alla förbeställda rosor delats ut. Vissa fick flera rosor, vissa fick en eller två och vissa fick ingen alls. När det var klart och rosutdelarna dragit vidare till nästa rum så fortsatte lektionen. Vissa satt då röda rosor på bänken och log triumferande, andra satt med röda rosor på kinderna och skämdes över att vara offentligt oälskade.
Jag och min death-metal kompis Gustav tog saken i egna händer och bestämde oss för att beställa varsin ros för att slippa känna oss mer utanför än vad vi redan gjorde. Sagt och gjort. Jag beställde en till Gustav och skrev någoting mystiskt på kortet och vid D-Day så kändes det för en gångs skull helt okej när lektionen avbröts och rosutdelningen började. Gustav fick sin, till allmän förvirring bland våra klasskamrater, och till ingens förvåning fick jag ingen alls.
Ganska irriterad frågade jag Gustav om han hade glömt den briljanta planen men han hade tagit saken i egna händer och gjort en egen variant. Flera dagar tidigare hade han köpt en ros, ställt den i ett vattenbad med svart färg i. När rosen blivit svart, tog han upp den, torkade den och lade den i ett plaströr. Den fick jag nu.
Det är nog bland det finaste jag fått. Tack Gustav...
onsdag 13 februari 2008
Säljare är jordens salt
Jag jobbar med säljare ofta. På daglig basis faktiskt. De ringer. Vi träffas. De bjuder på lunch. De skickar förslag på saker de tycker jag ska köpa. Ibland köper jag och ibland köper jag inte. När jag köper har vi inget problem. Då är det kramar, kindpussar och förtroliga klappar i svanken för hela slanten. Det är när jag av olika anledningar inte köper som det ibland blir problem.
Inte alltid. Men ibland. Ibland kan det bli ganska stora problem av något som inte är ett problem alls egentligen. Jag har några konkreta exempel.
Exempel 1:
Jag får ett förslag som är totalt värdelöst. Säger att det inte är intressant. Säljaren tycker att jag har fel och har en massa bra argument för att jag ska ändra mig men det gör jag inte. Jag tycker fortfarande att det är ett dåligt förslag. Han jobbar vidare med fler argument. Jag säger nej. Jag säger nej flera gånger. Han lyssnar inte. Vi lägger på. Jag känner mig våldtagen och kränkt och sätter mig i duschen med kläderna på.
Det här händer ibland och är alltid lika trist för oss båda.
Exempel 2.
Jag fick ett mail från en säljare som vill träffas för att presentera deras affärsidé. Jag skrev ett snällt svar att vi i dagsläget arbetar med deras konkurrenter men tack ändå. Jag får ett svar att han tycker nog att vi ska träffas ändå för att jag ska ha något att jämföra med. Jag skrev att vi faktiskt redan har träffat dem för ett tag sedan men valde deras konkurrenter. Han gav sig inte utan tyckte fortfarande att vi ska ses. Nu blev jag lite irriterad så jag skrev:
"Som sagt, ert erbjudande var inte tillräckligt bra, så vi valde era konkurrenter. Jag ser ingen anledning att revidera detta beslut just nu."
Där trodde jag faktiskt att allt var över men ICKE! Svaret kom som en blixt från klar himmel:
"Jag förstår. När kommer ni att utvärdera ert nuvarande samarbete?"
Jag ger upp och sätter mig i duschen.
Inte alltid. Men ibland. Ibland kan det bli ganska stora problem av något som inte är ett problem alls egentligen. Jag har några konkreta exempel.
Exempel 1:
Jag får ett förslag som är totalt värdelöst. Säger att det inte är intressant. Säljaren tycker att jag har fel och har en massa bra argument för att jag ska ändra mig men det gör jag inte. Jag tycker fortfarande att det är ett dåligt förslag. Han jobbar vidare med fler argument. Jag säger nej. Jag säger nej flera gånger. Han lyssnar inte. Vi lägger på. Jag känner mig våldtagen och kränkt och sätter mig i duschen med kläderna på.
Det här händer ibland och är alltid lika trist för oss båda.
Exempel 2.
Jag fick ett mail från en säljare som vill träffas för att presentera deras affärsidé. Jag skrev ett snällt svar att vi i dagsläget arbetar med deras konkurrenter men tack ändå. Jag får ett svar att han tycker nog att vi ska träffas ändå för att jag ska ha något att jämföra med. Jag skrev att vi faktiskt redan har träffat dem för ett tag sedan men valde deras konkurrenter. Han gav sig inte utan tyckte fortfarande att vi ska ses. Nu blev jag lite irriterad så jag skrev:
"Som sagt, ert erbjudande var inte tillräckligt bra, så vi valde era konkurrenter. Jag ser ingen anledning att revidera detta beslut just nu."
Där trodde jag faktiskt att allt var över men ICKE! Svaret kom som en blixt från klar himmel:
"Jag förstår. När kommer ni att utvärdera ert nuvarande samarbete?"
Jag ger upp och sätter mig i duschen.
tisdag 12 februari 2008
Anna på IKEA
Idag har jag roat mig själv med att "chatta" med Anna på IKEA. Anna är en glad prick som man kan ställa frågor till på IKEAs hemsida. Man skriver in sin fråga i chatfönstret och så får man ett automatgenererat svar tillbaka.
Eftersom att jag är en väluppfostrad människa så skrev jag först:
- Hur mår du?
och fick till svar:
- Jag trivs alltid som bäst när jag får prata med någon.
Väldigt trevligt. Jag fortsatte glatt med frågan:
- Vad gör du?
men fick då till svar:
- Jag förstår inte din fråga, formulera dig gärna på något annat sätt.
Inte lika trevligt. Då skrev jag:
- Vad är det du inte förstår?
Då svarade hon:
- Det var tråkigt.
Då blev jag lite arg och skrev:
- Du är inte mycket till hjälp när man ställer frågor.
Svaret:
- Jag är kvinna.
Jag blev något chockerad av hennes ärliga svar men r det så hon känner så kan ju inte jag sätta mig till doms över henne. Kvinnorörelsen har väl sitt att säga som saken men jag valde att stänga ner fönstret helt sonika....
Eftersom att jag är en väluppfostrad människa så skrev jag först:
- Hur mår du?
och fick till svar:
- Jag trivs alltid som bäst när jag får prata med någon.
Väldigt trevligt. Jag fortsatte glatt med frågan:
- Vad gör du?
men fick då till svar:
- Jag förstår inte din fråga, formulera dig gärna på något annat sätt.
Inte lika trevligt. Då skrev jag:
- Vad är det du inte förstår?
Då svarade hon:
- Det var tråkigt.
Då blev jag lite arg och skrev:
- Du är inte mycket till hjälp när man ställer frågor.
Svaret:
- Jag är kvinna.
Jag blev något chockerad av hennes ärliga svar men r det så hon känner så kan ju inte jag sätta mig till doms över henne. Kvinnorörelsen har väl sitt att säga som saken men jag valde att stänga ner fönstret helt sonika....
måndag 11 februari 2008
Reklam für alle
När jag sitter i möten kommer jag på de bästa sakerna. Alldeles nyss kom jag på en jätte bra kampanj för Svensk Fastighetsförmedling eller NOTAR eller Remax eller Fastighetsbyrån eller... Ja, ni fattar.
Tydligen är det så att det här med begravningar kan bli ganska dyrt. Så därför tänker jag mig -
sponsrade begravningar! Inte dumt alls om jag får säga det själv. Ganska så genialiskt faktist. Man kan välja att ta ett helhetsgrepp där begravningskaffet kombineras med en lägenhetsvisning. Självklart ingår reklamplats på själva kistan där det till exempel kan stå:
"Trångbodd?"
Eller kanske:
"Singel igen?"
Jag har massor bra idéer så jag ställer gärna upp och hjälper till. Samarbetspartners jag gärna ser kontaktar mig angående denna idé är bla Fonus. Deras hemsida borde väl vara ganska välbesökt så då kan man ju byta lite sinsemellan.
Först till kvarn...
Tydligen är det så att det här med begravningar kan bli ganska dyrt. Så därför tänker jag mig -
sponsrade begravningar! Inte dumt alls om jag får säga det själv. Ganska så genialiskt faktist. Man kan välja att ta ett helhetsgrepp där begravningskaffet kombineras med en lägenhetsvisning. Självklart ingår reklamplats på själva kistan där det till exempel kan stå:
"Trångbodd?"
Eller kanske:
"Singel igen?"
Jag har massor bra idéer så jag ställer gärna upp och hjälper till. Samarbetspartners jag gärna ser kontaktar mig angående denna idé är bla Fonus. Deras hemsida borde väl vara ganska välbesökt så då kan man ju byta lite sinsemellan.
Först till kvarn...
lördag 9 februari 2008
Dagens Alter Ego
Om gårdagens alterego var en finnig tonåring utan kompisar så var dagens alter ego en äldre herre som jag döpt till Gunnar. En sån där gammal, härlig gubbe som lunkar på för sig själv och inte ställer till med så mycket besvär.
Av barnen fick han en ny vedklyv i julklapp som han nu spenderat hela lördagen med att använda sig av. Ihärdigt har han lyft de tunga tallstockarna upp på klyven och sedan staplat den nykluvna veden i en tjusig stapel.
Jag är Gunnar. Gunnar är jag. Den enda skillnaden mellan mig och Gunnar är att han har övat i massor av år på att stapla ved och har blivit någon av en expert på vedstaplandets ädla konst. Jag är nybörjare så det står härliga till. Stapeln blev väl inte helt perfekt... Den blev ganska krokig, sned och oroväckande ranglig. Detta löstes med att bygga ut stapeln på bredden så nu är det inte så mycket en stapel som en bred vedmassa. Nåja... Utseende är inte allt. Speciellt inte när det gäller vedstaplar.
fredag 8 februari 2008
FOTC
Det är helg. Jag har inget att berätta om någonting. Min fredag består av mellanöl och Guitar Hero III. Jag känner mig som en 17-årig, finnig kille med fjunmustasch. Jag har regregerat i utvecklingen. Min enda tröst är att jag inte skriver en blogg om mode. Finns det något mer meningslöst än modebloggar? Jag har då inte hittat något och nu kan man väl ge sig fan på att någon lustig modefacist hör av sig och skriver:
- Men du rå? Tror du att du är så himla bra och tuff? Hur många läser din meningslösa blogg?
Jag lägger ner dagens inlägg innan jag druknar i självförakt. Den enda räddningen är FOTC... Det hjälper alltid.
http://www.youtube.com/watch?v=mlYkIJVguCU
- Men du rå? Tror du att du är så himla bra och tuff? Hur många läser din meningslösa blogg?
Jag lägger ner dagens inlägg innan jag druknar i självförakt. Den enda räddningen är FOTC... Det hjälper alltid.
http://www.youtube.com/watch?v=mlYkIJVguCU
söndag 3 februari 2008
Tatueringar i TV
Jag har tittat rätt mycket på Miami Ink - en serie om en tatueringsstudio i... Ja, Miami. Därav namnet antar jag. Hur som helst, så satt vi och pratade om hur märkligt det är att alla som kommer in dit av någon outgrundlig anledning alltid har en lång och gråtmild historia om varför man ska ha just det här hjärtat med små vingar på höften.
- Den symboliserar en gammal dörrmatta som jag hade i min första lägenhet men så blev jag vräkt därifrån för att jag inte betalade hyran för att jag knarkade bort alla mina pengar men så har jag slutat med det nu och jag vill att den här tatueringen ska hjälpa mig att komma ihåg vilken stark person min mormor var som har betytt allt för mig men hon är ju död nu men hon var ju mitt hjärta och nu är hon nog en ängel och därför vill jag ha den för att jag aldrig ska glömma bort all den kärlek som hon gav mig när jag var liten och det var också hon som hjälpte mig att få den där lägenheten och köpte min första dörrmatta.
Vem bryr sig? Jag begriper inte varför det ska vara en sån stor grej. Det är väl bara att göra det. Om någon vill pierca sig så kräver väl ingen en lång, smärtsam historia om att man adrig fick en hundvalp som barn och att man därför blev brandman och nu vill ha en stav i pungen.
Jag skulle vilja se det avsnitten när det kommer in en person och säger:
- Jag vill ha en tatuering av ett hjärta med små vingar på.
- Jaha? Varför då?
- Jag vet inte.
- Okej. Det blir 500:-.
- Ja det blir bra.
Och så är det inget mer med det. Fast det är väl inte bra TV kanske.
- Den symboliserar en gammal dörrmatta som jag hade i min första lägenhet men så blev jag vräkt därifrån för att jag inte betalade hyran för att jag knarkade bort alla mina pengar men så har jag slutat med det nu och jag vill att den här tatueringen ska hjälpa mig att komma ihåg vilken stark person min mormor var som har betytt allt för mig men hon är ju död nu men hon var ju mitt hjärta och nu är hon nog en ängel och därför vill jag ha den för att jag aldrig ska glömma bort all den kärlek som hon gav mig när jag var liten och det var också hon som hjälpte mig att få den där lägenheten och köpte min första dörrmatta.
Vem bryr sig? Jag begriper inte varför det ska vara en sån stor grej. Det är väl bara att göra det. Om någon vill pierca sig så kräver väl ingen en lång, smärtsam historia om att man adrig fick en hundvalp som barn och att man därför blev brandman och nu vill ha en stav i pungen.
Jag skulle vilja se det avsnitten när det kommer in en person och säger:
- Jag vill ha en tatuering av ett hjärta med små vingar på.
- Jaha? Varför då?
- Jag vet inte.
- Okej. Det blir 500:-.
- Ja det blir bra.
Och så är det inget mer med det. Fast det är väl inte bra TV kanske.
fredag 1 februari 2008
fredag 25 januari 2008
Ensam ung kille söker...
Namn: Anders
Yrke: Mediakille på tuff sajt med TV koppling
Har: En hund
Önskar: Kvinnligt sällskap
Desperationsnivå: Lite lagom
Övrigt: Bor bra, billigt och litet i centrala Stockholm. Kan renovera toaletter och gola på grannarna. Bjuder gärna på lunch med efterrätt mot utrymme för kontaktannons på obskyra bloggar.
Övrigt: Bor bra, billigt och litet i centrala Stockholm. Kan renovera toaletter och gola på grannarna. Bjuder gärna på lunch med efterrätt mot utrymme för kontaktannons på obskyra bloggar.
Lunch med extra allt
Jag blev bjuden på fin-lunch idag på fin-gondolen med finfint sällskap som bjöd storartat. Det var så trevligt och skojsigt på alla sätt och vis så jag blev som vanligt alldeles till mig och upp i varv. Det är som att jag inte kan växla ner utan kör så det ryker ända in i bergväggen! Jag begriper inte varför det alltid blir så...
Hur som helst så frågade servitören om det "var bra så?" när han dukat av de barskrapade tallrikarna och jag hör plötsligt mig själv beställa efterrrätt. Efterrätt?! På lunchen!!!
De andra tog bara lite kaffe. Inte ens en kaffe med någonting litet till utan bara kaffe. Jag tog också kaffe... och efterrätt. Som vi fick vänta ganska länge på. Som jag sedan fick sitta och trycka i mig medan jag försökte se ut som att jag minsann ALLTID äter efterrätt på lunchen.
Jag skäms. Men det var gott. Jätte gott. Som plåster på såren har jag köpt öl. Fast jag inte har några pengar. Ja jag vet att det är den 25:e idag men min lön är redan slut... Jag är värdelös...
Hur som helst så frågade servitören om det "var bra så?" när han dukat av de barskrapade tallrikarna och jag hör plötsligt mig själv beställa efterrrätt. Efterrätt?! På lunchen!!!
De andra tog bara lite kaffe. Inte ens en kaffe med någonting litet till utan bara kaffe. Jag tog också kaffe... och efterrätt. Som vi fick vänta ganska länge på. Som jag sedan fick sitta och trycka i mig medan jag försökte se ut som att jag minsann ALLTID äter efterrätt på lunchen.
Jag skäms. Men det var gott. Jätte gott. Som plåster på såren har jag köpt öl. Fast jag inte har några pengar. Ja jag vet att det är den 25:e idag men min lön är redan slut... Jag är värdelös...
tisdag 22 januari 2008
Inga nyheter = bra nyheter
För de nyheter man får är: "Tack men vi är inte intresserade. Men lycka till!"
MEN lycka till... Fy så förnedrande. Jag hör hånfnisset ända hit. Tänker dock inte låta mig nedslås så lätt. Det är trots allt bara ett nej. Jag kommer säkert samla på mig fler innan det här är över.
Och får jag hör en gång till att Astrid Lindgren minsann blev refuserad av Bonnier så spyr jag. Bokstavligt talat! Jag har inte hört det förut men på sista tiden så säger folk det hela tiden i alla möjliga sammanhang. Det verkar vara den nya "Men tänk på barnen i Afrika". Så länge man relaterar till något som är så långt ner på misärskalan man kan komma så ska man tydligen bli lycklig och få livsgnistan tillbaka. Jag köper det inte. Det finns alltid de som har det väldigt mycket sämre och i det perspektivet så skulle man aldrig få deppa över någonting. Mina i-landsproblem måste väl också få plats i det stora hela. Jag struntar fullkomligt i om hela Afrika svälter ihjäl eller om syndafloden är på väg i detta nu - jag vill älta min första refusering ifred.
Det gjorde säkert Astrid också. Hon söp sig säkert redlös och gick ner och klottrade könsord på bonnierhuset. Så det så!
MEN lycka till... Fy så förnedrande. Jag hör hånfnisset ända hit. Tänker dock inte låta mig nedslås så lätt. Det är trots allt bara ett nej. Jag kommer säkert samla på mig fler innan det här är över.
Och får jag hör en gång till att Astrid Lindgren minsann blev refuserad av Bonnier så spyr jag. Bokstavligt talat! Jag har inte hört det förut men på sista tiden så säger folk det hela tiden i alla möjliga sammanhang. Det verkar vara den nya "Men tänk på barnen i Afrika". Så länge man relaterar till något som är så långt ner på misärskalan man kan komma så ska man tydligen bli lycklig och få livsgnistan tillbaka. Jag köper det inte. Det finns alltid de som har det väldigt mycket sämre och i det perspektivet så skulle man aldrig få deppa över någonting. Mina i-landsproblem måste väl också få plats i det stora hela. Jag struntar fullkomligt i om hela Afrika svälter ihjäl eller om syndafloden är på väg i detta nu - jag vill älta min första refusering ifred.
Det gjorde säkert Astrid också. Hon söp sig säkert redlös och gick ner och klottrade könsord på bonnierhuset. Så det så!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)