Min modeblogg

Jag har tidigare rajlerat över modebloggarnas totala meningslöshet men utan att egentligen ha läst någon. Nu har jag läst några och måste krypa till korset på ödmjuka knän och be om absolution. Det är ju fantastiskt trevligt med alla dessa flickor som tar kort på sina nyinköpta solglasögon från 'Dolke och Grabbarna' och de nya pumpsen som de hittat på en obskyr liten vintage affär i London.

Jag vill också ha en modeblogg. Jag tror att jag verkligen kan tillföra något och att människor därute har ett obehagligt stort intresse av att få veta vilket märke det är på mina jeans.
När jag surfar runt på nätet vill jag bara koppla av och tänka på roliga saker som att att det numera finns rosa datorer. Fattar ni? ROSA! Så häftigt. Då kan man ju faktiskt tänka sig att bli en datanörd på riktigt eftersom att pilotbrillor också är ganska på nu för tiden.

Till skillnad från en massa andra människor så ska jag försöka bli mindre intresserad av vad som händer runt om i världen och sätta mig in i olika politiska sakfrågor och bli mer intresserad av doftljus och vilka pastellfärger som gäller i vår. Det är faktiskt det som händer här och nu som är viktigt. Själv är bäste dräng och allt det där.

Nu när vi har en regering som lovat 1000:- mer i månaden så måste man ju lita på att det verkligen blir som de har sagt på utomhusreklamen och då har ju alla råd att köpa något litet från Gucci eller DKNY. Det är ju jätte bra!

Så hejja alla glada modebloggare där ute.
Idag har jag svarta kläder på mig från H&M.

Bacon is the lettuce of meat

Nämn någon maträtt som inte kan förgyllas med universal kryddan bacon? Det är gott till allt. Gör allt lite festligare. Det är kort sagt det bästa grisen har att erbjuda.

En sak som är totalt underskattat är bacon på hamburgare. Det är ju jätte gott. Idag åt jag det till lunch. Icke illa. Min efterättsvana trogen blev det kaffe och chokladboll efteråt. Chokladboll är nog godare utan bacon men man vet å andra sidan inte...

Tjalle Tvärvigg

I tidigare inlägg kommenterades att Charlie Tvärenvigg lätt kunde förväxlas med Tjalle Tvärvigg eller Snuffy Smith som han heter på engelska. Snuffy Smith låter som ett namn på en dålig porrskådis. Vet iofs inte om det finns några bra porrskådisar. Vad karaktäriserar en sån? Kanske att man tänker utanför manus och improviserar mycket. Eller att man har en bra förmåga att gå in i rollen och l e v e r e r a.

Hur som helst - här är han i alla fall. Döm själva. Namnet känns i alla fall ganska konstigt och jag börjar tycka att det är lite kusligt att en seriös advokat som annonserar ut sina tjänster i tatueringstidningar har i princip samma namn som en liten tandlös seriefigur. Jag börjar tvivla på mitt val av advokat om jag någon gång skulle hamna i trångmål.

Lagens Ängel

Jag vill begå brott när jag ser den här annonsen.

Jag vill dessutom åka fast och vara tvungen att kontakta en advokat.

Jag vill gå in på Tvärenviggs hemsida för att få tag i hans kontaktuppgifter och där finna att jag inte bara kan läsa den på svenska utan även på engelska, arabiska, spanska, serbiska och ryska. Jag kommer dock bara bli besviken om jag klickar på några av dessa exotiska alternativ för de sidorna kan inte nås. Det samma gäller alla länkar förutom den där det står "Advokater" men där finns å andra sidan inga advokater alls utan bara en advokat. Charlie är den enda advokten i firman men hans marknadsföring gör nog att han snart kommer att behöva utöka och ta in fler medarbetare. Han har verkligen tänkt det där extra varvet.

Potentiell Guldgruva - part II

Kom på ytterligare några ideér på samma spår:

- SMSa Orgasm -

Denna lösning innebär att man måste operera in ett chip i halsen som sedan kopplas till njutningscentrat i hjärnan. När man sedan smsar 'orgasm' så aktiveras chippet och så ... ja. Ni fattar. Detta är även en rolig present att ge till någon på möhippan eller svensexan, dock kanske främst en tjänst för tjejer.

- SMSs Absolution -

En tjänst som främst kommer att nyttjas när bakfylleångesten står som spön i backen och man svettas och vrider sig i helvetets alla kvar över de dimmiga minnena från kvällen innan. Fram med telefonen, SMSa Absoultion och så får man ett frikort från alla dumheter man har ställt till med.

Fler heta SMS lösningar... Någon?

Potentiell Guldgruva

Som vanligt är mina luncher enorma källor av kreativitet som sedan hastigt sinar när jag kommer in på kontoret. Nu har jag en ny idé som jag tror kan bli en vrål succé!

Det hela bygger på SMS lån fast taget till en ny nivå. Radioreklam kommer givetvis vara en stor del av marknadsföringen och jag tänkte försöka få till det så att Lennart Jähkel gör speakerrösten.

- Trött på att fjolla runt på krogen? Dra iväg ett mess.

Sedan följer den glada "SMSa ligga" låten där man också berättar lite mer ingående hur det går till. Man SMSar ligga + åldersspann på de man vill ligga med + preferens av kön till 756 69 och inom 5 minuter får man svar på vilka ligg som finns inom en 2 km radie. Detta kollas givetvis av genom simpel GPS styrning. Sedan är det bara att köra igång.

Någon mer än mig som fattar vilken potentiell guldgruva detta kan bli - inte bara i singel-Sverige utan även globalt?! I sådana fall är det bara att dra iväg ett mess...

Förkylningstider

Det verkar som att alla är förkylda och är det något jag inte klarar av så är det sjuka människor. Såna som går runt och snörvlar, hostar och tycker synd om sig själva och egentligen borde ligga hemma och förpesta tillvaron där men som envisas med att gå till jobbet istället för att de inte får någon uppmärksamhet när de ligger själva framför tvn och blir friska.

Nej, bättre då att martyraktigt släpa sig till jobbet med feber och rinnig näsa och smitta alla andra för att sedan när de själva blivit friska och alla andra blivit sjuka och snörvlar på jobbet, anklagande utbrista;

- Jag begriper inte varför du sitter här! Gå hem istället och kurera dig så att vi andra inte blir sjuka.

Fy fan för sjuka människor! Fy fan!

För smart för att vara dum

Tänk om man kunde ha det som de där dansande människorna på bilden. Jag har ju ångest jämt. Det har blivit en del av min personlighet. Den mindre bra delen. Andra karaktäristiska drag är:

- överanalyserande
- ältande
- självömkan

Tja. Det är väl de bra dragen lite kort. Så här dagen efter "Alla hjärtans" så är man verkligen på topp! Ja jösses....

Ursäkternas mästare

Det bästa man kan ge sina barn är en rutten uppväxt. Då kommer de ha det bra resten av livet för då kan de skylla allting som går snett på sin barndom. Vilka idiotiska saker de än tar sig till så kommer de alltid ha den perfekta ursäkten.

"Mina föräldrar var dumma mot mig när jag var liten så jag har ingen självkänsla och kan därför bete mig som en komplett jävla idiot. Det är faktiskt inte mitt fel..."

Om man nu inte har haft en dålig uppväxt eller blivit mobbad för sina mjukisbyxor i lågstadiet, så kan man alltid bli kristen. Då är allt upp till Gud och man behöver inte stå för någonting själv. Mycket behändigt.

"Det är Guds vilja."

Så är det med det. Inget personligt ansvar alls. Kombinationen kristen med taskig barndom är det allra bästa fast en kristen barndom är kanske per definition "fucked up"...

Om man nu inte kan tillgå något av dessa alternativ så får man vara innovativ. Som den här killen i Göteborg som har krossat skyltfönster, tänt eld på två läghenheter och förstört en massa bilar.

"Mina tänder tvingar mig begå brott
- Jag får signaler från tänderna och kan inte lastas för vad jag gjort, säger 33-åringen. "

I like the way he thinks....

Rosiga minnen

När man gick i gymnasiet var "Alla hjärtans dag" en lång lektion i förödmjukelse och en offentlig uppvisning över vilka som tillhörde skolans toppskikt och resten som mest var till som utfyllnad av skolans lokaler.

På en av lektionerna under dagen knackade det på dörren och så avbröts all aktivitet tills dess att alla förbeställda rosor delats ut. Vissa fick flera rosor, vissa fick en eller två och vissa fick ingen alls. När det var klart och rosutdelarna dragit vidare till nästa rum så fortsatte lektionen. Vissa satt då röda rosor på bänken och log triumferande, andra satt med röda rosor på kinderna och skämdes över att vara offentligt oälskade.

Jag och min death-metal kompis Gustav tog saken i egna händer och bestämde oss för att beställa varsin ros för att slippa känna oss mer utanför än vad vi redan gjorde. Sagt och gjort. Jag beställde en till Gustav och skrev någoting mystiskt på kortet och vid D-Day så kändes det för en gångs skull helt okej när lektionen avbröts och rosutdelningen började. Gustav fick sin, till allmän förvirring bland våra klasskamrater, och till ingens förvåning fick jag ingen alls.

Ganska irriterad frågade jag Gustav om han hade glömt den briljanta planen men han hade tagit saken i egna händer och gjort en egen variant. Flera dagar tidigare hade han köpt en ros, ställt den i ett vattenbad med svart färg i. När rosen blivit svart, tog han upp den, torkade den och lade den i ett plaströr. Den fick jag nu.

Det är nog bland det finaste jag fått. Tack Gustav...

Säljare är jordens salt

Jag jobbar med säljare ofta. På daglig basis faktiskt. De ringer. Vi träffas. De bjuder på lunch. De skickar förslag på saker de tycker jag ska köpa. Ibland köper jag och ibland köper jag inte. När jag köper har vi inget problem. Då är det kramar, kindpussar och förtroliga klappar i svanken för hela slanten. Det är när jag av olika anledningar inte köper som det ibland blir problem.

Inte alltid. Men ibland. Ibland kan det bli ganska stora problem av något som inte är ett problem alls egentligen. Jag har några konkreta exempel.

Exempel 1:
Jag får ett förslag som är totalt värdelöst. Säger att det inte är intressant. Säljaren tycker att jag har fel och har en massa bra argument för att jag ska ändra mig men det gör jag inte. Jag tycker fortfarande att det är ett dåligt förslag. Han jobbar vidare med fler argument. Jag säger nej. Jag säger nej flera gånger. Han lyssnar inte. Vi lägger på. Jag känner mig våldtagen och kränkt och sätter mig i duschen med kläderna på.

Det här händer ibland och är alltid lika trist för oss båda.

Exempel 2.
Jag fick ett mail från en säljare som vill träffas för att presentera deras affärsidé. Jag skrev ett snällt svar att vi i dagsläget arbetar med deras konkurrenter men tack ändå. Jag får ett svar att han tycker nog att vi ska träffas ändå för att jag ska ha något att jämföra med. Jag skrev att vi faktiskt redan har träffat dem för ett tag sedan men valde deras konkurrenter. Han gav sig inte utan tyckte fortfarande att vi ska ses. Nu blev jag lite irriterad så jag skrev:

"Som sagt, ert erbjudande var inte tillräckligt bra, så vi valde era konkurrenter. Jag ser ingen anledning att revidera detta beslut just nu."

Där trodde jag faktiskt att allt var över men ICKE! Svaret kom som en blixt från klar himmel:

"Jag förstår. När kommer ni att utvärdera ert nuvarande samarbete?"

Jag ger upp och sätter mig i duschen.

Anna på IKEA

Idag har jag roat mig själv med att "chatta" med Anna på IKEA. Anna är en glad prick som man kan ställa frågor till på IKEAs hemsida. Man skriver in sin fråga i chatfönstret och så får man ett automatgenererat svar tillbaka.

Eftersom att jag är en väluppfostrad människa så skrev jag först:
- Hur mår du?
och fick till svar:
- Jag trivs alltid som bäst när jag får prata med någon.


Väldigt trevligt. Jag fortsatte glatt med frågan:
- Vad gör du?
men fick då till svar:
- Jag förstår inte din fråga, formulera dig gärna på något annat sätt.

Inte lika trevligt. Då skrev jag:
- Vad är det du inte förstår?
Då svarade hon:
- Det var tråkigt.

Då blev jag lite arg och skrev:
- Du är inte mycket till hjälp när man ställer frågor.
Svaret:
- Jag är kvinna.

Jag blev något chockerad av hennes ärliga svar men r det så hon känner så kan ju inte jag sätta mig till doms över henne. Kvinnorörelsen har väl sitt att säga som saken men jag valde att stänga ner fönstret helt sonika....

Reklam für alle

När jag sitter i möten kommer jag på de bästa sakerna. Alldeles nyss kom jag på en jätte bra kampanj för Svensk Fastighetsförmedling eller NOTAR eller Remax eller Fastighetsbyrån eller... Ja, ni fattar.

Tydligen är det så att det här med begravningar kan bli ganska dyrt. Så därför tänker jag mig -
sponsrade begravningar! Inte dumt alls om jag får säga det själv. Ganska så genialiskt faktist. Man kan välja att ta ett helhetsgrepp där begravningskaffet kombineras med en lägenhetsvisning. Självklart ingår reklamplats på själva kistan där det till exempel kan stå:

"Trångbodd?"

Eller kanske:

"Singel igen?"

Jag har massor bra idéer så jag ställer gärna upp och hjälper till. Samarbetspartners jag gärna ser kontaktar mig angående denna idé är bla Fonus. Deras hemsida borde väl vara ganska välbesökt så då kan man ju byta lite sinsemellan.

Först till kvarn...

Dagens Alter Ego

Om gårdagens alterego var en finnig tonåring utan kompisar så var dagens alter ego en äldre herre som jag döpt till Gunnar. En sån där gammal, härlig gubbe som lunkar på för sig själv och inte ställer till med så mycket besvär.

Av barnen fick han en ny vedklyv i julklapp som han nu spenderat hela lördagen med att använda sig av. Ihärdigt har han lyft de tunga tallstockarna upp på klyven och sedan staplat den nykluvna veden i en tjusig stapel.

Jag är Gunnar. Gunnar är jag. Den enda skillnaden mellan mig och Gunnar är att han har övat i massor av år på att stapla ved och har blivit någon av en expert på vedstaplandets ädla konst. Jag är nybörjare så det står härliga till. Stapeln blev väl inte helt perfekt... Den blev ganska krokig, sned och oroväckande ranglig. Detta löstes med att bygga ut stapeln på bredden så nu är det inte så mycket en stapel som en bred vedmassa. Nåja... Utseende är inte allt. Speciellt inte när det gäller vedstaplar.

FOTC

Det är helg. Jag har inget att berätta om någonting. Min fredag består av mellanöl och Guitar Hero III. Jag känner mig som en 17-årig, finnig kille med fjunmustasch. Jag har regregerat i utvecklingen. Min enda tröst är att jag inte skriver en blogg om mode. Finns det något mer meningslöst än modebloggar? Jag har då inte hittat något och nu kan man väl ge sig fan på att någon lustig modefacist hör av sig och skriver:
- Men du rå? Tror du att du är så himla bra och tuff? Hur många läser din meningslösa blogg?

Jag lägger ner dagens inlägg innan jag druknar i självförakt. Den enda räddningen är FOTC... Det hjälper alltid.

http://www.youtube.com/watch?v=mlYkIJVguCU

Tatueringar i TV

Jag har tittat rätt mycket på Miami Ink - en serie om en tatueringsstudio i... Ja, Miami. Därav namnet antar jag. Hur som helst, så satt vi och pratade om hur märkligt det är att alla som kommer in dit av någon outgrundlig anledning alltid har en lång och gråtmild historia om varför man ska ha just det här hjärtat med små vingar på höften.

- Den symboliserar en gammal dörrmatta som jag hade i min första lägenhet men så blev jag vräkt därifrån för att jag inte betalade hyran för att jag knarkade bort alla mina pengar men så har jag slutat med det nu och jag vill att den här tatueringen ska hjälpa mig att komma ihåg vilken stark person min mormor var som har betytt allt för mig men hon är ju död nu men hon var ju mitt hjärta och nu är hon nog en ängel och därför vill jag ha den för att jag aldrig ska glömma bort all den kärlek som hon gav mig när jag var liten och det var också hon som hjälpte mig att få den där lägenheten och köpte min första dörrmatta.

Vem bryr sig? Jag begriper inte varför det ska vara en sån stor grej. Det är väl bara att göra det. Om någon vill pierca sig så kräver väl ingen en lång, smärtsam historia om att man adrig fick en hundvalp som barn och att man därför blev brandman och nu vill ha en stav i pungen.

Jag skulle vilja se det avsnitten när det kommer in en person och säger:
- Jag vill ha en tatuering av ett hjärta med små vingar på.
- Jaha? Varför då?
- Jag vet inte.
- Okej. Det blir 500:-.
- Ja det blir bra.

Och så är det inget mer med det. Fast det är väl inte bra TV kanske.

Handfasta tips