Dagens cliffhanger

Pratar i telefonen om superviktiga jobbsaker och vi ska nästan precis avsluta när jag abrupt avbryter samtalet med att säga:

- Vi får höras sen för nu blir jag stoppad av polisen.

För att sedan bara lägga på. Nu kan man ställa sig ett par frågor:

Blev jag stoppad på riktigt?
Svar: ja

Har jag ringt tillbaka?
Svar: nej

Frågor de ställer mig på kontoret

Jag vet inte riktigt vad det är med min utstrålning idag men det är tydligen något som inte riktigt står rätt till för sedan jag kom tillbaka till kontoret från mitt möte har jag fått följande frågor ställda till mig inom loppet av 5 minuter:

1. Är du CP? 
Alltså om jag lider av Cerebral Pares (ett samlingsnamn för en rad störningar av muskelkontrollen, vilka uppstått på grund av en hjärnskada innan hjärnan är färdigutvecklad).

2. Får jag sminka dig?

Jag vet inte riktigt... Jag borde kanske åka hem innan det kommer något ännu värre.

DSP eller Varför jag inte jobbar på mediabyrå längre

Var förbi ett av mina gamla jobb idag och blev inte bara hånad utan även utskrattad för att jag inte vet vad DSP betyder. DPS vet jag (givetvis) med DSP... Nåväl. Väl hemma på kammaren wikipediade jag skiten ur uttrycket och kom fram till följande:

DSP kan syfta på

• Deathlike Silence Productions
• Digital Signal Processor
• Digital signalbehandling
• Decision Support Panel
• Dylan Server Pages
• Det turkiska partiet Demokratiska vänsterpartiet
• Det indiska partiet Democratic Socialist Party

Skickar det till de gamla kollegorna för att få reda på vad exakt de menade egentligen. Får inom 5 sekunder följande svar:

"DSP är helt enkelt en blandning av RTB, RET och SSP. Med styrd OTS. Och lite WTF"

"BS"

"Don´t you See the Problem?! Hire a media agency!!!"

Oooookej. Då så. Case closed.

En inblick i mitt liv

Började dagen med att i lätt panik vakna av väckarklockan precis när jag var på väg att förklara för Rod Stewarts flickvän varför hon inte kunde vara med i videon till "Do ya think I'm sexy". Hon blev givetvis ledsen men Rod var på ett strålande humör. Som vanligt.



Sedan när det var dags för lunch tappade jag bort mina bestick för att sedan hitta dom på en vetekudde på mitt kontor.



Efter det var det mötesrace hela eftermiddagen där det sista direktivet var:

"Kom till mig på kontoret så går vi och möter Staffan på ett hotell i närheten."

Kommer jag inte till jobbet imorgon så ligger jag styckmördad på ett hotell någonstans i Stockholms innerstad...