För de nyheter man får är: "Tack men vi är inte intresserade. Men lycka till!"
MEN lycka till... Fy så förnedrande. Jag hör hånfnisset ända hit. Tänker dock inte låta mig nedslås så lätt. Det är trots allt bara ett nej. Jag kommer säkert samla på mig fler innan det här är över.
Och får jag hör en gång till att Astrid Lindgren minsann blev refuserad av Bonnier så spyr jag. Bokstavligt talat! Jag har inte hört det förut men på sista tiden så säger folk det hela tiden i alla möjliga sammanhang. Det verkar vara den nya "Men tänk på barnen i Afrika". Så länge man relaterar till något som är så långt ner på misärskalan man kan komma så ska man tydligen bli lycklig och få livsgnistan tillbaka. Jag köper det inte. Det finns alltid de som har det väldigt mycket sämre och i det perspektivet så skulle man aldrig få deppa över någonting. Mina i-landsproblem måste väl också få plats i det stora hela. Jag struntar fullkomligt i om hela Afrika svälter ihjäl eller om syndafloden är på väg i detta nu - jag vill älta min första refusering ifred.
Det gjorde säkert Astrid också. Hon söp sig säkert redlös och gick ner och klottrade könsord på bonnierhuset. Så det så!
1 kommentar:
jag har läst att astrid skickade fryst bajs med posten under flera år. hon bad en fysiker att räkna ut den perfekta temperaturen så att den tinade upp exakt när den damp ner på redaktörens bord. och sedan stod det något om att hon antagligen hade förgripit sig på små barn. hemska tant. usch och fy.
Skicka en kommentar