Just nu kan det omöjligt bli deppigare. Klockan är 5 i 12. Jag sitter helt ensam med ett glas rödvin och ute är det becksvart. Earth hour är över men det är ingen som längre kommer ihåg var lampknapparna sitter. Jag tycker extremt synd om mig själv. Nu är det inte någon, inte ens fadderbarnet i Afrika, som det är mer synd om än mig.
Jaha. Nu tog vinet slut också.
*suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar