tisdag 1 april 2008

Tydlighet är en dygd

Var i Göteborg i helgen och där utspelades följande lilla drama.

Jag sitter i baren och väntar på att mina vänner ska återkomma från var de nu var någonstans. Fram kommer en något förfriskad herre och säger något på bred göteborgska. Jag fattar ingenting och säger VA? mer än en gång. Till slut förstår jag att han frågar vad jag gör på detta etablissemang. Jag svarar hövligt att jag är i Göteborg denna helg för att frekventera tatueringsmässan (som för övrigt måste få ett eget litet inlägg). Eftersom att jag är väluppfostrad frågar jag självklart vad han själv gör och han svarar:

– Stöter på dig. Får man det eller?

Jag svarar att han minsann får göra det om han vill men att det är lönlöst eftersom att jag är gift.

– Det respekterar jag, säger göteborgaren och kysser mig på handen medan han försöker dra av mig mina ringar. Jag tar tillbaka min hand, med ringarna på plats, och kallpratar lite om ditten och datten medan Marilyn Manson vrålar i bakgrunden. Så frågar han var jag kommer ifrån och jag svarar att jag bor i Stockholm. Då blir han plötsligt jätte arg och säger:

– Fy fan! Stockholmare är så jävla dryga!

Sedan vänder han sig helt sonika om och börjar prata med några andra tjejer. Av detta lilla intermezzo har jag lärt mig att det är helt okej att vara gift så länge man inte är från Stockholm om man vill bli uppraggade av fulla göteborgare.

Inga kommentarer: