onsdag 30 april 2008

Sjung om fru Svenssons lyckliga karl...


Igår fick jag en liten pik för att jag inte uppdaterat bloggen på senaste men om sanningen ska fram så är det för att jag inte mår så bra. Den här perioden på året är det som jobbigast för mig. Det är knappt så jag orkar kliva ur sängen och ta mig till jobbet. Nu finns det inget alternativ så det är bara att bita i det sura äpplet och ta sig upp och iväg.

På väg till jobbet är det bara att stirra blint ner på marken framför sig och ha mp3 spelaren proppad med skramlig musik som stänger ute allt annat ljud och bita ihop tills man är i säkert förvar vid sitt skrivbord.

Hittills har det gått ganska bra men imorse var det nära att jag bröt ihop för idag är det sista april. Det är den absolut värsta dagen på året för då är de överallt i sina färglada overaller med knappar och klistermärken och fan och hans moster. De sjunger och skrålar och sitt ”tjofadderittan lambo” och viftar med tidningar som inte ens Situation Stockholm försäljarna skulle ta i med tång. Allt med ursäkten att de är studenter och det är den perioden i livet innan man fått ett jobb och familj att försörja så man kan vara lite crazy och tokrolig för det hör liksom till. De har en egen form av diplomatisk immunitet som ger de rätten av svina ner och vråla hur mycket de vill glatt påhejade av resten av den svenska befolkningen som minns hur det var hur det var att vara ung och dricka champagne frukost, sjunga ekivoka snapsvisor, äta silllunch och vifta med sin studentmössa tills skärmen trillade av.

Jag går i mentalt ide tills den här vidriga perioden är över. Nu gäller det bara att överleva…

1 kommentar:

Erikis sa...

det är i sånna här tider jag är glad (och stolt!) över att jag aldrig varit student. Jag myser och fröjdas över det faktumet, samt förfäras och kräks över studenjävlarnas fåniga fylleslag. usch!