måndag 29 september 2008

Tillbaka till verkligheten

Då sitter man på kontret igen efter att ha sovit totalt 9 timmar de senaste 3 dygnen. Jag känner mig som Buzz Aldrin - jag rör mig i slow motion och det gungar lite när jag går.

Det stora landet i väst var verkligen stort. Nu var jag bara i New York men det var enormt i många avseenden. Var ute och gick i lördags i 2 timmar. Höll mig på en aveny och gick rakt fram i två timmar och kom i princip ingenstans. Det kändes helt sjukt. Sedan går det inte att komma ifrån att det verkligen är kapitalismens högborg. Allt går att köpa och allt har ett pris. Sen verkade det som att oavsett vilket pris man gav så var det alltid för lågt.

Den påklistrade amerikanska vänligheten var lite påfrestande i längden. Det kändes som att alla var sponsrade i något avseende. Som när jag handlade lite snacks och killen framför mig köper en dricka. Tjejen i kassan lägger flaskan mot kinden och ger den en liten kram och säger:

- Oh! This is my favourite! It's great!

Killen betalar och går. Jag betalar mina saker och killen bakom mig lägger fram en lika dan flaska som killen framför. Tjejen i kassan lägger flaskan mot kinden och ger den en liten kram och säger:

- Oh! This is my favourite! It's great!

Antingen var det jag som gick igenom en time warp eller så har alla butiksbiträden bytts ut mot robotar i New York. Varianterna är legio.