tisdag 16 september 2008

Ångest ångest är min arvedel


Jag drack alldeles, alldeles, alldeles för mycket i lördags. Jag försökte dämpa den värsta ångesten genom att;
1. Sova hela söndagen (och med hela söndagen menar jag att jag bara var uppe i 3 timmar under hela dagen och då endast lyckades förflytta mig till soffan där jag låg i fosterställning ochm gnydde likt en misshandlad hundvalp för att sedan gå och lägga mig igen)
2. Googla "bakfylleångest" för att få hjälp

Hittade följande text:

Enkelt kan man svara att det beror på att alkohol är ett gift som kroppen inte tål speciellt bra. Att förgiftningen inte märks förrän efter berusningen beror bland annat på att alkoholen stimulerar hjärnans belöningssystem.

När alkoholen förbränns och försvinner ut ur kroppen försvinner också den extra stimulansen av beslöningssystemet. Då kan man säga att nervsystemet i kroppen "saknar" den extra stimulansen och i stället blir extra känsligt. Den irritationen i nervsystemet är förklaringen till varför man får ångest, hjärtklappning och svettningar när man är bakfull.


Där ser man. Det är alltså egentligen inte mitt fel utan min hjärna som spökar. Det känns tryggt men ångesten är fortfarande ganska påtaglig.

Ikväll ska jag gå och titta på min pappa som spelar på Underbara Bar på Östgötagatan. Kom dit om ni vill. Jag kommer att sitta med ett glas vatten och citera Reine Brynolfsson ur "Black Jack":

- Jag fattar ingenting. Jag ska aldrig dricka mer.