TGIF

Den här dagen börjar ju hur bra som helst!

Att avsluta ett telefonsamtal

Att avsluta telefonsamtal är i sig en konstform. Det gäller att känna in när den andra personen är mottaglig och tajma in det så att det blir en naturlig del av samtalet och inget som lämnar en tomhet och en känsla av otillräcklighet.

Jag brukar använda den subtila men effektiva:

- Nej, nu orkar jag inte prata med dig mer.

Den brukar kanske inte gå hem i alla lägen men gör som sagt jobbet. Idag pratade jag med A som gav mig en ännu bättre avslutningsfras som jag kommer börja använda mig av;

- Nu ska jag beställa en juice, en kaffe och lyssna på Boyz 2 Men. Vi hörs!

Arrangerade äktenskap rules

Danmark är i blåsväder igen. Först var det 1800-tals tv där man diskuterade manligt och kvinnligt medan man tittade på nakna kvinnokroppar. Nu är det 1700-tals tv där man gjort en reality såpa med arrangerade äktenskap. Upplägget är som följer:

Tre män och tre kvinnor i 30-årsåldern har matchats ihop av programmets experter - en präst, en antropolog, och två psykologer.
Första gången deltagarna får se sin blivande partner är vid själva vigseln i rådhuset. Därav programmets nam - Gift ved første blik.
Fyra veckor ska dom vara gifta och följas av kamerorna - funkar det inte blir det skilsmässa.
Läs mer här: http://www.sverigesradio.se/artikel/5648719?programId=478

Att vuxna singlar som bara vill bli b-kändisar och få ligga lite gifter sig på bästa sändningstid är väl inget riktigt problem kan jag tycka. Tydligen tycker ingen av dom att det här med äktenskap är så speciellt heligt och onekligen tycker folk i allmänhet inte det heller. Folk skiljer sig och är otrogna till höger och vänster hela tiden och om man tänker efter är det väl bättre än som det var förr i tiden då man lovade en högre makt att ALLTID vara tillsammans oavsett vad som händer och då var fast in ett livslångt kontrakt utan någon som helst möjlighet att förhandla om det. Ett sånt avtal kan väl ingen tycka är speciellt bra. Nej, då är det väl bättre att man försöker så länge man kan, gifta eller inte, och om det inte funkar så ja, det är väl inte hela världen. Sen om det är 4 veckor eller 4 år spelar väl ingen större roll.

Det här hade ju kunnat vara riktigt jobbigt och trist på alla vis om det varit små 8-åriga barn som giftes bort med 40-åriga gubbar som sedan sliter sönder de inifrån på bröllopsnatten så att de sedan avlider av skadorna. DÄR har vi ett problem. Det här är bara "bra tv". That's it.

Jag älskar att vara man

Jag blir varmt i hjärtat varje gång jag ser annonserna på FB nuförtiden och de blir bara bättre och bättre för var dag som går.

Det här är dagens radda:

Det är starkare självförtroende med hjälp av en student.
Det är rabatt på TENA inkontinensskydd för män.
Det är radhus i Ulriksdal.
Det är den underbara rubriken "Vi ses igen, plast!" och sist men inte minst den senaste singeln från Jason Derulo "Talk Dirty" feat 2 Chainz. Allt detta levereras till mig och alla andra 74-åriga män därute.

Tack Facebook!
Tack riktad annonsering!

Snusk på röravdelningen

Döm om min förvåning när det visar sig att VVS-branschen är den snuskigaste av de alla. Nu menar jag inte rent bokstavligt för det krävs det ju inget geni för att räkna ut, utan på ett mer subtilt plan.

Bevis nr 1



Hehe. Pung.

Bevis nr 2



Hehe. Nippel.

Bevis nr 3



Hehe. Muffen måste smörjas. Hehe.

Underbar och älskad av alla (utom av mina kollegor)

Inte för att vara sån men jag brukar vara väldigt populär på jobbet. För er som betvivlar detta så ber jag er ödmjukt om tiden jag var självutnämnd TF VD.

http://www.grewdahl.se/2010/06/ny-titel-nya-utmaningar.html

Eller när jag gjorde det igen:

http://www.grewdahl.se/2010/12/im-back.html

Poppis. Som sagt. 

Men så plötsligt. 

Ur intet. Ett mail från en av mina kollegor.

Subject raden lyder:

Det här satt jag och läste just när du kom in…

Och sedan innehåller mailet bara en länk till en artikel med titeln "Så hanterar du jobbiga kollegor". Ooooookej. 

Om jag hade varit en känslig person med dålig självkänsla som stundtals låser in mig på toaletten och gråter hejdlöst i en handduk för att dämpa ljudet av mina hulkningar för att sedan örfilar mig själv medan jag upprepar: "Då är så dålig" tills mina kinder domnat bort, ja då hade det här kanske kunnat tolkas som ett påhopp och en kränkning av min person. Jag hade kanske trott att det här var någon form av pik och att det var JAG som var den här jobbiga kollegan.

Nu är det inte så. 

Jag utgår från att personen som skickat det här är i själva verket någon med enorm självinsikt som har insett att hen just är den här jobbiga kollegan och skickar mig länken för att visa att "poletten har trillat ner" så att säga. 

Jag har läst artikeln i fråga och det är lite tips och sånt hur man identifierar jobbiga kollegor men ingenstans står det något om hur man BLIR en jobbig kollega. Jag har många, många tips inom detta område och funderar på att skriva en bok om det ämnet. Den kommer gå som smör. 

Trust me. 

Jag har varit självutnämnd TF VD. 

Dagens ord: Lojalist

Att inse att vi inte har något större behov av kungahuset i dagsläget och längta tillbaka till den gamla god tiden när kungen hade mantel, spira, betjänter, skattkammare, häst, juveler, krona och allsmäktig rätt att styra landet från Gud hen-self. På den tiden när kungligheter gifte sig med kungligheter i arrangerade äktenskap för att säkra tronföljden och öka landets bestånd. När kungen red eriksgata bland folket och dödade skoningslöst samma folk när de gjorde uppror och hade älskarinnor i mängder (det senare är väl iofs sant fortfarande).

En lojalist är lojal med traditionen av ett kungahus precis som att man gillar alla röda helgdagar utan att för den sakens skull vilja gå i kyrkan och fira Jesu födelse på julafton, men inser samtidigt att det är sjukt dyrt och förlegat i en demokrati att ha kvar en institution där man föds in i ett offentligt ämbete, oavsett om man är bäst lämpad för jobbet eller inte.

Eftersom att lojalisten är just lojal så är avskaffandet av sagda institution något som bör ske gradvis så att omställningen inte blir för chockartad för alla inblandade samt att fadäsen i Frankrike slipper återupplevas. Att gå från banketter, bufféer och baler till bilbesiktning, bostadssökande och BIB-drickande kommer ta tid men det kommer bli bäst för alla i långa loppet.

Jag har mött min överman

Trodde att det här med hetsiga SMS var lite av min specialité men får erkänna mig besegrad.

Tempot på svaren jag fick på min enkla fråga var något i hästväg och jag hann knappt läsa det första innan nästa kom. Galet!

Hybris har fått ett ansikte

Ser på FB att min vän Linus efterlyser folk som ska fotograferas till en ny bok om hundar. Tänker direkt på kollegan som jag fått för mig kanske äger en sådan där art. 

Följande samtal utspelar sig då mellan mig och M;

Jag - Har du hund?

M - Ja. 

Jag - Vill du bli fotograferad med den i en ny bok?

M - Vad är det för bok?

Jag - Det är Fredrik Steens nya tydligen. Hundcoachen.

M - Är det bara jag som ska fotas?

Jag - Nej, det är flera.

M - Meh! Då vill jag inte!

Jag - Du. Är. Så. Rolig.

M - Vad då rå? Jag lider ju bara av lite hybris.

Morgonens konversation

Pratade med A och informerade om att jag nu har färgat håret igen så att jag nu nog inte såg ut som min ålder längre (för referens se Komplimang SM). A förstod ingenting av vad jag pratade om så jag berättade om konversationen vi hade ang mitt hår för inte så så länge sedan.

Med en lätt uppgiven suck säger A:

- Jag ska sluta uttala mig.

Sedan följer en väääääldigt lång utläggning om hur det gick till när Nike kom på sin slogan. Det var marknadsmäniskor och PR människor och möten och allt vad det nu var och efter 5 minuters orerande kring detta ämne utan att egentligen komma fram till något för att till slut tystna och fråga;

- Vad var det vi pratade om nu igen? Det var nåt om mig va?

Sedan var vi tvungna att avsluta samtalet för att jag var framme på jobbet men vi skulle höras lite senare under dagen.

Musik är inte för alla

Spelar ett glatt potpurri (eller pop-purri som jag kunde ha skrivit om jag var från Göteborg) med glada poplåtar från min nya playlist. Det var Urban Cone, Triggerfinger, M83, Two Door Cinema Club och The Drums för hela slanten. Jag skrattade och sjöng med och bytte låtar hela tiden med orden:

- Den här är JÄÄÄÄTTE bra!!!

Mitt sällskap såg inte lika glad ut men det hindrade mig inte det minsta för jag tänkte att snart kommer det bli allsång bara jag hittar den rätta låten. Till slut fick jag i alla fall en liten kommentar:

- Den här musiken gör mig illamående. På riktigt.

Oooookej.

Komplimang SM

A - Vad ljushårig du blivit.
Jag - Jo det har blekts en del över sommaren.
A - Vad konstigt. När du har haft mörkt hår har jag alltid tyckt att du ser mycket yngre ut än vad du är, men nu ser du verkligen ut som din ålder.

Med sådana här vänner....

Om jag jobbade på Floras marknadsavdelning...

Så skulle jag ringt upp min reklambyrå och sagt att den här reklamfilmen vi gjort inte riktigt håller måttet. Visst - den är väl fin och så med tjusigt bilder på goda smörgåsar och visst - den flirtar lite med surdegsbakande södermalms hipsters såväl som med jämlikhetsivrare med den fina pappan som står och funderar över alla smårgåsar som finns i världen i en polerad diskbänksrealistisk scen men kom igen...

För er som inte sett den så är den här:



Men Flora som varumärke är van att göra det lite mer oväntade av sin reklam. Flora jobbar med de bästa. Flora kompromissar inte. Nu kommer det blir en generationskrock i samtalet men då skulle jag be reklambyrån att googla Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård och sedan återkomma till mig. Sedan skulle vi tillsammans klura på hur vi kunde göra om följande FANTASTISKA reklamfilmer och uppdatera den till 2013. Ok?







Så vilka castar vi? Är det Stellan Skarsgård och Lena Olin? Är det Joel Kinnaman och Stina Ekblad? Eller Henrik Dorsin och Lena Endre? Låt oss tillsammans göra om och göra rätt. Det hade jag gjort. Om jag jobbat där alltså.

Riktad annonsering

Det här med riktad annonsering är ju toppen på alla sätt och vis. Jag som konsument blir bara exponerad för precis de produkterna jag enligt min ålder och mitt kön ska vara intresserad av.

Det säger sig ju självt att om jag är en kvinna så kommer jag alltid (oavsett ålder) vilja gå ner i vikt till exempel. Ingen har väl någonsin hört en tjej säga att de vill gå UPP i vikt eller inte fokuserar onaturligt mycket tid på sin kropp. Eller hur?

De här annonserna är säkert superintressanta men de drunknar lite bland 1000 andra annonser som säger samma sak och eftersom att det kändes lite trist i längden att bara få bantningsreklam HELA tiden, så bytte jag resolut kön till man. Problem solved. Eller ja, det blev bättre i alla fall.

Bantningstipsen dök fortfarande upp men blandades ny i alla fall upp med lite annonser om bilar, spel och potenshöjande medel. Det kändes fortfarande inte helt rätt.

Så då bytte jag resolut födelseår till 1939. Kan meddela att ALLA bantningstipsen är borta. Nu är det mest reklam om seniorboende, företag som söker folk till en studie om hjärtinfarkter samt Morbergs nya BIB. Plötslig bryr sig ingen om min kropp längre. Ingen undrar om jag inte har 5 extrakilon på kroppen som jag vill bli av med på en vecka. Ingen frågar om jag inte skulle vilja ha större bröst och fastare rumpa eller om jag är nöjd med mitt sexliv...

Jag kommer nog fortsätta vara en pensionerad man på facebook ett tag till ändå...

Du vs Ni

Hörde en liten debatt om att dua vs att nia människor och huruvida det ansågs som en hövlig markering att använda ni i formellare sammanhand eller om det ansågs ohyfsat eftersom att du-reformen infördes för att sudda ut denna klassmarkör.
Nåja.

Vare sig man tycker att nia är hövligt och inget annat så slår nog inget anledningen till att man ska göra det att;

"Vi har ju inte ens stånd längre."

Vilket är något vi kanske borde ta oss en allvarlig funderare på att återinföra. Enkelt och tydligt. Adel, präst, borgare eller bonde - det är frågan.