Rubriken är en sanning med modifikation. Eftersom att jag lider av skrivkramp i hela kroppen har jag börjat sno saker av andra intet ont anande "fellow bloggers". En väldigt bra idé om jag får säga det själv. Nu har jag ganska svårt at vara oärlig så jag har faktiskt mailat och frågat först så riktigt så tuff och rock n´roll är jag inte.
Dessutom så har jag insett följande:
1. Jag har inget tålamod.
2. Det är kanske den viktigaste egenskapen man behöver när man håller på med TV och produktionsbolag
3. Bara för att jag själv alltid svara väldigt snabbt på mail så betyder inte det att resten av världen har insett att det faktiskt är väldigt oartigt att inte höra av sig till ständigt stressade och otåliga manusförfattare som lider av tvångstankar och dessutom har en tendens att kastas mellan hopp och förtvivlan 600 gånger i timmen för att man hela tiden trycker på send/recieve knappen på mailen och inte får några svar i alla fall...
Den enda som jag inte fått frispel på just nu är Henrik Schyffert. Han svarar på mail jätte fort! Heja Henrik! Nu hoppas jag att resten av produktionsbolagen och SVT tar åt sig av det här inlägget och genast kastar sig på mailen och skriver...
torsdag 17 januari 2008
fredag 11 januari 2008
Gud rockar inte fett
Jag tror inte på Gud. Jag tror inte att Jesus gick på vattnet och delade ut fisk till höger och vänster heller. Jag tror inte att en bok som är någon form av "Best of" samling av en massa gamla texter, skulle innehålla en absolut sanning som man då skulle följa till punkt och pricka. Det stämmer bara inte. Det är som med samlingsskivor - visst, alla listettorna är med och det som sålde mest men man missar helheten och en massa andra bra låtar som man kanske skulle ha tyckt bättre om.
Jag gillar inte religion överhuvudtaget. Det känns förlegat och alldeles för enkelt. Livet är inte så simpelt. Livet är komplicerat och man måste jobba på det. Det går inte att gömma sig bakom att det är Guds vilja så fort man får motgångar. Det är bara att bita ihop och jobba på att det ska börja gå uppåt igen. Trist men sant. Jag skulle tycka att det var toppen att kunna strunta i allt, ge upp och slå ut med händerna och lämna över till en högre makt att fixa allt. Perfekt. Bara att luta sig tillbaka och slappna av - för det som sker, det sker och jag kan inte göra någonting åt det.
Andra har sagt det bättre. Har summerat det tydligare. Så jag behöver inte skriva det själv. Jag citerar:
The world is like a ride at an amusement park. And when you choose to go on it, you think it's real because that's how powerful our minds are. And the ride goes up and down and round and round. It has thrills and chills and it's very brightly coloured and it's very loud and it's fun, for a while.
Some people have been on the ride for a long time, and they begin to question: is this real, or is this just a ride? And other people have remembered, and they come back to us. They say, "Hey, don't worry, don't be afraid ever, because – this is just a ride." And we … kill those people.
"Shut him up. We have a lot invested in this ride. Shut him up. Look at my furrows of worry. Look at my big bank account and my family. This just has to be real."
It's just a ride. But we always kill those good guys who try and tell us that, you ever notice that? And let the demons run amok. Jesus, murdered; Martin Luther King, murdered; Malcolm X, murdered; Gandhi, murdered; John Lennon, murdered; Reagan … wounded. But it doesn't matter, because – it's just a ride.
And we can change it any time we want. It's only a choice. No effort, no work, no job, no savings and money. A choice, right now, between fear and love. The eyes of fear want you to put bigger locks on your doors, buy guns, close yourself off. The eyes of love instead see all of us as one. Here's what we can do to change the world, right now, to a better ride. Take all that money we spend on weapons and defenses each year and instead spend it feeding and clothing and educating the poor of the world, which it would pay for many times over, not one human being excluded, and we could explore space, together, both inner and outer, forever, in peace.
Jag gillar inte religion överhuvudtaget. Det känns förlegat och alldeles för enkelt. Livet är inte så simpelt. Livet är komplicerat och man måste jobba på det. Det går inte att gömma sig bakom att det är Guds vilja så fort man får motgångar. Det är bara att bita ihop och jobba på att det ska börja gå uppåt igen. Trist men sant. Jag skulle tycka att det var toppen att kunna strunta i allt, ge upp och slå ut med händerna och lämna över till en högre makt att fixa allt. Perfekt. Bara att luta sig tillbaka och slappna av - för det som sker, det sker och jag kan inte göra någonting åt det.
Andra har sagt det bättre. Har summerat det tydligare. Så jag behöver inte skriva det själv. Jag citerar:
The world is like a ride at an amusement park. And when you choose to go on it, you think it's real because that's how powerful our minds are. And the ride goes up and down and round and round. It has thrills and chills and it's very brightly coloured and it's very loud and it's fun, for a while.
Some people have been on the ride for a long time, and they begin to question: is this real, or is this just a ride? And other people have remembered, and they come back to us. They say, "Hey, don't worry, don't be afraid ever, because – this is just a ride." And we … kill those people.
"Shut him up. We have a lot invested in this ride. Shut him up. Look at my furrows of worry. Look at my big bank account and my family. This just has to be real."
It's just a ride. But we always kill those good guys who try and tell us that, you ever notice that? And let the demons run amok. Jesus, murdered; Martin Luther King, murdered; Malcolm X, murdered; Gandhi, murdered; John Lennon, murdered; Reagan … wounded. But it doesn't matter, because – it's just a ride.
And we can change it any time we want. It's only a choice. No effort, no work, no job, no savings and money. A choice, right now, between fear and love. The eyes of fear want you to put bigger locks on your doors, buy guns, close yourself off. The eyes of love instead see all of us as one. Here's what we can do to change the world, right now, to a better ride. Take all that money we spend on weapons and defenses each year and instead spend it feeding and clothing and educating the poor of the world, which it would pay for many times over, not one human being excluded, and we could explore space, together, both inner and outer, forever, in peace.
onsdag 9 januari 2008
Nytt år - Nya möjligheter
Nytt år alltså. Det är nu allt ska hända! Det är nu mitt nya liv ska börja!
Det intalar jag mig själv för att komma igång. Men jag vet inte riktigt hur. Manuset ligger där det ligger och jag har inte gjort något åt det på ganska länge. SVT har inte hört av sig men jag tänkte ringa dem i nästa vecka. Jag har mailat TV 4 för att förhoppningsvis få tag i en adress till någon som jag kan skicka manuset till så att det ligger och dammar i ännu en inbox utan att bli läst.
Sedan har jag tänkt på Felix Herngren. Att kontakta eller inte kontakta - det är frågan. Jag får nog klura ett tag till på det...
Det intalar jag mig själv för att komma igång. Men jag vet inte riktigt hur. Manuset ligger där det ligger och jag har inte gjort något åt det på ganska länge. SVT har inte hört av sig men jag tänkte ringa dem i nästa vecka. Jag har mailat TV 4 för att förhoppningsvis få tag i en adress till någon som jag kan skicka manuset till så att det ligger och dammar i ännu en inbox utan att bli läst.
Sedan har jag tänkt på Felix Herngren. Att kontakta eller inte kontakta - det är frågan. Jag får nog klura ett tag till på det...
onsdag 2 januari 2008
Gott nytt..
Jag hade ju tänkt att 2008 skulle blir ett bra år - bra mycket bätre än 2007 som var ett riktigt piss-år!
2008 börjar med magsjuka.
I rest my case....
2008 börjar med magsjuka.
I rest my case....
söndag 30 december 2007
Jul, jul. Strååååålande jul
Det finns inget som skapar så mycket ångest som julen. Det är bara en enda stor hjärtinfarkt skapad av överansträning och stress. Dessutom vet man redan när de nödköpta paketen slås in att de kommer emottas med ett ansträngt leende och ett krystat:
- Tack.. Det här behövde jag... verkligen.
De paket man själv får är saker andra försökt ge bort året innan. Plikttroget tackar man för ännu ett exemplar av Jan Guillous 'Tjuvarnas Marknad' där det i boken står: "God jul önskar Faster Märta - 2006". Om man har tur har de strukit över 'Faster Märta' óch plitat dit sitt eget namn och bytt ut 6 mot 7. OM man har tur...
Min kompis Peri sa en gång att de inte hade jultomte hemma hos sig utan att han eller hans bror brukade klä ut sig till deras pappa och verkligen komma hem med tidningen. Det kan jag fortfarande skratta lite åt.
- Tack.. Det här behövde jag... verkligen.
De paket man själv får är saker andra försökt ge bort året innan. Plikttroget tackar man för ännu ett exemplar av Jan Guillous 'Tjuvarnas Marknad' där det i boken står: "God jul önskar Faster Märta - 2006". Om man har tur har de strukit över 'Faster Märta' óch plitat dit sitt eget namn och bytt ut 6 mot 7. OM man har tur...
Min kompis Peri sa en gång att de inte hade jultomte hemma hos sig utan att han eller hans bror brukade klä ut sig till deras pappa och verkligen komma hem med tidningen. Det kan jag fortfarande skratta lite åt.
fredag 28 december 2007
Utbrändhet i hemmet
Finns kattsmet på pallen?
Ja, inte vet jag men frågan är ju värd att begrunda ett litet tag. Jag fick den ställd till mig idag efter lunchen och jag svarade blixtsnabbt nej. Så här i efterhand vet jag inte om det var rätt eller fel. Jag vet fortfarande inte svaret. Jag vet inte ens vad det betyder.
Igår var jag på jobbet. Idag är jag hemma och är redan utbränd. Hur sjukskriver man sig då? Utbrändhet i hemmet. Det måste innebära att jag blir ordinerad att vara på jobbet istället. Måste min arbetsgivare fixa en säng åt mig då? Eller får jag helt sonika sova på mitt skrivbord?
Sen måste jag rehabiliteras att lite pö om pö vistas hemma tills jag är fullt återställd.
Ja, inte vet jag men frågan är ju värd att begrunda ett litet tag. Jag fick den ställd till mig idag efter lunchen och jag svarade blixtsnabbt nej. Så här i efterhand vet jag inte om det var rätt eller fel. Jag vet fortfarande inte svaret. Jag vet inte ens vad det betyder.
Igår var jag på jobbet. Idag är jag hemma och är redan utbränd. Hur sjukskriver man sig då? Utbrändhet i hemmet. Det måste innebära att jag blir ordinerad att vara på jobbet istället. Måste min arbetsgivare fixa en säng åt mig då? Eller får jag helt sonika sova på mitt skrivbord?
Sen måste jag rehabiliteras att lite pö om pö vistas hemma tills jag är fullt återställd.
fredag 21 december 2007
Busskontroversen
Imorse, när jag som vanligt satt och spelade Quadra Pop på mobilen, så utspelades följade lilla drama på bussen.
En högt suckandes man kliver på bussen och bufflar sig längst bak där det på de 5 sätena sitter 2 personer - en längst in vid fönstret och den andra nästan mitt i. Båda sover. Istället för att lite trevligt försöka väcka mannen i mitten och lite försynt fråga:
- Ursäkta men skulle du kunna flytta lite på dig så att jag också får plats?
Alternativt vända sig om mitt i gången och gå tillbaka till barnvagnsplatsen och stå hela resan föra att man inte vill störa, så väljer han att bara sätta sig ner så att den stackars killen som satt där får ett ganska obehagligt uppvaknande av att någon - i princip - sätter sig på honom. Han blir med all rätt lite arg och säger:
- Måste du vara så otrevlig?
Svaret kommer blixtsnabbt.
- Otrevlig? Då har du inte varit med om mycket
Där blev det lite tyst ett tag men så försöker han igen.
- Du kunde väl ha frågat om jag kunde flytta på mig?
Svaret blir det något oväntade:
- Jaja! GOD JUL!
Sen var det över men jävlar vad roligt det var medan det varade.
När den bufflige mannen klev av såg jag att han var väldigt lik Ernst-Hugo Järegård och hade stetson hatt.
En högt suckandes man kliver på bussen och bufflar sig längst bak där det på de 5 sätena sitter 2 personer - en längst in vid fönstret och den andra nästan mitt i. Båda sover. Istället för att lite trevligt försöka väcka mannen i mitten och lite försynt fråga:
- Ursäkta men skulle du kunna flytta lite på dig så att jag också får plats?
Alternativt vända sig om mitt i gången och gå tillbaka till barnvagnsplatsen och stå hela resan föra att man inte vill störa, så väljer han att bara sätta sig ner så att den stackars killen som satt där får ett ganska obehagligt uppvaknande av att någon - i princip - sätter sig på honom. Han blir med all rätt lite arg och säger:
- Måste du vara så otrevlig?
Svaret kommer blixtsnabbt.
- Otrevlig? Då har du inte varit med om mycket
Där blev det lite tyst ett tag men så försöker han igen.
- Du kunde väl ha frågat om jag kunde flytta på mig?
Svaret blir det något oväntade:
- Jaja! GOD JUL!
Sen var det över men jävlar vad roligt det var medan det varade.
När den bufflige mannen klev av såg jag att han var väldigt lik Ernst-Hugo Järegård och hade stetson hatt.
torsdag 20 december 2007
Kallprat
Som tidigare nämnts är jag inte speciellt bra på att kallprata. Jag blir stressad och får tvångstankar när jag finner mig själv i situationer som kräver lite social anpassning och lite prat om 'ditten och datten' för att fylla ut tiden på ett behagligt sätt så att det inga pinsamma tystnader infinner sig.
Jag brukar lösa det på sämsta möjliga sätt - genom att skämta till det lite. Det slutar i 9 fall av 10 med att stämningen är väldigt mycket sämre än innan jag öppnade munnen.
Scen: På lunchrestaurangen
Personer: En trevlig ung säljare (man) + undertecknad
Stämningen: Tryckt
Han -Jaha.
Jag - Ja...
Han - Var ditt gott?
Jag - Helt okej.
Han - Så bra.
Tystnad
Jag - Och ditt?
Han - Jätte gott.
Tystnad
Jag - Visste du förresten att jag lider av sanningstourettes?
Han - Va?
Jag - Ja, jag kan inte ljuga.
Han - Är det sant?
Jag - Japp. Testa! Du kan fråga mig vad som helst!
Han ler förbryllat, lägger ner besticken och tänker efter en stund.
Han - Vad ångrar du mest i hela ditt liv?
Jag - Att jag kom hit idag.
Tystnad
Han - Vill du ha kaffe på maten?
Jag - Nej tack.
Jag brukar lösa det på sämsta möjliga sätt - genom att skämta till det lite. Det slutar i 9 fall av 10 med att stämningen är väldigt mycket sämre än innan jag öppnade munnen.
Scen: På lunchrestaurangen
Personer: En trevlig ung säljare (man) + undertecknad
Stämningen: Tryckt
Han -Jaha.
Jag - Ja...
Han - Var ditt gott?
Jag - Helt okej.
Han - Så bra.
Tystnad
Jag - Och ditt?
Han - Jätte gott.
Tystnad
Jag - Visste du förresten att jag lider av sanningstourettes?
Han - Va?
Jag - Ja, jag kan inte ljuga.
Han - Är det sant?
Jag - Japp. Testa! Du kan fråga mig vad som helst!
Han ler förbryllat, lägger ner besticken och tänker efter en stund.
Han - Vad ångrar du mest i hela ditt liv?
Jag - Att jag kom hit idag.
Tystnad
Han - Vill du ha kaffe på maten?
Jag - Nej tack.
onsdag 19 december 2007
En refug och en fotbollskarriär på is
Det är en miserabel dag idag som började med att bilen inte lät "brum brum" som den brukar utan bara "klick klick" när jag försökte starta den. Sedan blev den bara sämre. Det enda som håller mig över vattenytan är Jonas F A N TA S T I S K A blogg som jag tvingar mig själv att inte läsa för mycket av för att den ska räcka länge samt minnet av när jag spelade fotboll i sexan.
Jag har inget bollsinne och är dessutom bollrädd. Det visste jag redan när jag gick med i basketlaget i fyran för att få kompisar men fick gå hem efter en halvtimme för att jag inte fixade att slänga i den förbannade bollen i den där korgen utan botten. En löjlig sport.
Medfotbollen gick det bättre. Där fick jag vara med ganska länge mycket tack vara vår tränare Kjell som egentligen var filmregissör och mest stod vid sidan av planen och rökte. Hans enda tips var:
- Får ni bollen så skjut ut den bara!
Så då gjorde jag det. Jag var högerback och behövde inte göra så mycket mer än att strosa runt lite håglöst och vänta på halvlek. De få gånger bollen kom åt mitt håll var det alltid någon som verkligen ville spela boll som sprang efter den och råkade jag stå ivägen så sköt jag bara ut den utanför plan. Så fick motståndarlaget slänga in den igen och gjorde allt som oftast mål. Vi förlorade som mest med 19-0. Ganska unika resultat i fotbollssammanhang. Jag vill gärna tro att jag hade någonting med det att göra. Att min insats i detta spelade roll. Vad har min idrottskarriär annars för syfte?
Länken till min refug i tillvaron: http://jonasad.blogspot.com/
Jag har inget bollsinne och är dessutom bollrädd. Det visste jag redan när jag gick med i basketlaget i fyran för att få kompisar men fick gå hem efter en halvtimme för att jag inte fixade att slänga i den förbannade bollen i den där korgen utan botten. En löjlig sport.
Medfotbollen gick det bättre. Där fick jag vara med ganska länge mycket tack vara vår tränare Kjell som egentligen var filmregissör och mest stod vid sidan av planen och rökte. Hans enda tips var:
- Får ni bollen så skjut ut den bara!
Så då gjorde jag det. Jag var högerback och behövde inte göra så mycket mer än att strosa runt lite håglöst och vänta på halvlek. De få gånger bollen kom åt mitt håll var det alltid någon som verkligen ville spela boll som sprang efter den och råkade jag stå ivägen så sköt jag bara ut den utanför plan. Så fick motståndarlaget slänga in den igen och gjorde allt som oftast mål. Vi förlorade som mest med 19-0. Ganska unika resultat i fotbollssammanhang. Jag vill gärna tro att jag hade någonting med det att göra. Att min insats i detta spelade roll. Vad har min idrottskarriär annars för syfte?
Länken till min refug i tillvaron: http://jonasad.blogspot.com/
tisdag 18 december 2007
Service above all
Idag på lunchen så var servitören så där extra trevlig och snäll och personlig och bra på alla sätt och vis. En svärmorsdröm i förkläde helt enkelt. Han satte sig lite förtroligt bredvid oss och var inte bara en servitör utan en kompis - en vän med vilken man kan utbyta hemligheter med. Restaurangen var mer som hans vardagsrum och vi var inbjudna hem till honom på fest.
Med skillnaden då att vi betalade för att vara där, vilket i och för sig inte skiljer sig så mycket från andra tillställningar jag så sällan bevistar. Alltid betalar man med något - oftast sin dyrbara tid som man slösar på att försöka kallprata om väder, taper och att bilen går bra och så fort man bryter sig loss från dessa säkra kort så hör man sig själv, i ren desperation, utbrista:
- Inte visste jag att det var maskerad!
Musiken tystnar, alla vänder sig om och tittar på en med förbryllade, meningslösa uttryck i sina vinterbleka ansikten och man inser att det är dags att gå hem. Själv.
Hur som helst - tillbaka till min nyfunne vän på restaurangen som trots att han satt vid vårt bord inte kunde rekommendera någonting från menyn. Inte ett bra tecken. När han lyckats samla ihop vår beställning och nästan lite ledsamt gick därifrån pratade vi om att det är lite trendigt det där med att det ska vara informellt och gemytligt när man går ut och äter. Av någon anledning. Det är väl just därför man går ut - för att slippa att ha det precis som hemma?
TGI Fridays har det lite som sitt signum att det ska vara extra trevligt och extra glatt som att alla är stenade på en cocktail av speed och Prozac. Eller som min lunchdate uttryckte det:
- Där kommer de ut och sjunger "Ja må han leva" fast man inte fyller år.
Jojo.
Med skillnaden då att vi betalade för att vara där, vilket i och för sig inte skiljer sig så mycket från andra tillställningar jag så sällan bevistar. Alltid betalar man med något - oftast sin dyrbara tid som man slösar på att försöka kallprata om väder, taper och att bilen går bra och så fort man bryter sig loss från dessa säkra kort så hör man sig själv, i ren desperation, utbrista:
- Inte visste jag att det var maskerad!
Musiken tystnar, alla vänder sig om och tittar på en med förbryllade, meningslösa uttryck i sina vinterbleka ansikten och man inser att det är dags att gå hem. Själv.
Hur som helst - tillbaka till min nyfunne vän på restaurangen som trots att han satt vid vårt bord inte kunde rekommendera någonting från menyn. Inte ett bra tecken. När han lyckats samla ihop vår beställning och nästan lite ledsamt gick därifrån pratade vi om att det är lite trendigt det där med att det ska vara informellt och gemytligt när man går ut och äter. Av någon anledning. Det är väl just därför man går ut - för att slippa att ha det precis som hemma?
TGI Fridays har det lite som sitt signum att det ska vara extra trevligt och extra glatt som att alla är stenade på en cocktail av speed och Prozac. Eller som min lunchdate uttryckte det:
- Där kommer de ut och sjunger "Ja må han leva" fast man inte fyller år.
Jojo.
måndag 17 december 2007
Fågel, fisk eller mittemellan
En sketch ur livet på TV
Scen: På restaurangen i Lissabon. Paret sitter och tittar i menyn.
Hon - Alltså allvarligt. Jag fattar ingenting.
Han - Inte jag heller.
Hon - Borde det inte stå på svenska?
Han - Mmmm.
Hon - Först fattade jag ingenting men så såg jag att det stod på engelska också och då fattade jag lite mer. Fish till exempel betyder ju fisk. Så då tog jag kött.
Magiskt bra tv. Och på riktigt. Och var det inte det så vill jag gärna komma i kontakt med manusförfattaren. Du är min blivande mentor!
Scen: På restaurangen i Lissabon. Paret sitter och tittar i menyn.
Hon - Alltså allvarligt. Jag fattar ingenting.
Han - Inte jag heller.
Hon - Borde det inte stå på svenska?
Han - Mmmm.
Hon - Först fattade jag ingenting men så såg jag att det stod på engelska också och då fattade jag lite mer. Fish till exempel betyder ju fisk. Så då tog jag kött.
Magiskt bra tv. Och på riktigt. Och var det inte det så vill jag gärna komma i kontakt med manusförfattaren. Du är min blivande mentor!
lördag 15 december 2007
Gambia - here I come!
Satt för några dagar sedan och pratade med Alexander om mitt förra jobb och de som arbetade där. De flesta var så där naturligt snygga och välmående som bara folk i amerikanska tv-serier är. Själv kände jag mig därför rätt ofta som den där nördiga personen som måste vara med för att man verkligen ska förstå att de vackra människorna dessutom hänger med vanligt folk. De är nästan som oss! Men bara nästan... Tyvärr så infann sig aldrig slutscenen där nörden kommer till festen och då fått av sig tumvantarna och glasögonen, permanentat håret och fått midja.
När vi pratade om detta försökte Alexander sig på med några tröstande ord och lite uppmuntran med repliken:
- Men om ni hade åkt till Gambia då hade ju du varit mest poppis.
Det blev tyst och han försöker rädda situationen med att fortsätta:
- Ja för att Rosie O'Donnell berättade att när hon var där med en kompis som är fotomodell - typ Elle McPherson - så var alla killar efter Rosie för att "Bones are for dogs. Meat is for men!"
Det fortsatte att vara tyst.
Har googlat "resa gambia" och har då hittat prise från 6 995:- samt en sida med resehistorier från Gambia. Letade efter Rosie O'Donnells men den var inte med.
När vi pratade om detta försökte Alexander sig på med några tröstande ord och lite uppmuntran med repliken:
- Men om ni hade åkt till Gambia då hade ju du varit mest poppis.
Det blev tyst och han försöker rädda situationen med att fortsätta:
- Ja för att Rosie O'Donnell berättade att när hon var där med en kompis som är fotomodell - typ Elle McPherson - så var alla killar efter Rosie för att "Bones are for dogs. Meat is for men!"
Det fortsatte att vara tyst.
Har googlat "resa gambia" och har då hittat prise från 6 995:- samt en sida med resehistorier från Gambia. Letade efter Rosie O'Donnells men den var inte med.
fredag 14 december 2007
Diarréreklam
Tänk om jag hade skrivit Imodium reklamen. Jag är ju inte så mycket för kiss och bajs humor men den är jävligt bra! Man blir inte direkt sugen på att få diarré och om/när man får det vet jag inte om Imodium kommer vara det första jag tänker på. Det kommer nog vara att hitta en toalett med papper på relativt snabbt. Men där är man olika. Tjejen i reklamen sitter ju mest och häckar i soffan och är deppig. Skulle personligen inte sätta mig i den sitsen om man inte har plastöverdrag men men.
Önskar att jag hade skrivit den där sketchen om det danska språket. Den är briljant!
http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk
Funderar på att skaffa mig en mentor. Felix Herngren är namnet som först dyker upp men är han rätt man för jobbet? Kan inte komma på någon annan men det dyker kanske upp. Jag skrev ju fanbrev till Cecilia Jankert förut. Borde kanske göra det igen. Eller bara helt gränslöst börja trakassera någon och få det till att det är de som är idioter för att de förstör mitt liv. All PR är bra PR. Det funkar på allt. Inklusive diarré. Tydligen.
Önskar att jag hade skrivit den där sketchen om det danska språket. Den är briljant!
http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk
Funderar på att skaffa mig en mentor. Felix Herngren är namnet som först dyker upp men är han rätt man för jobbet? Kan inte komma på någon annan men det dyker kanske upp. Jag skrev ju fanbrev till Cecilia Jankert förut. Borde kanske göra det igen. Eller bara helt gränslöst börja trakassera någon och få det till att det är de som är idioter för att de förstör mitt liv. All PR är bra PR. Det funkar på allt. Inklusive diarré. Tydligen.
söndag 9 december 2007
Flitens lampa...
... lyser med sin frånvaro. Jag har inte skrivit något på ganska länge. Flera dagar faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så var det nog längre än så. En vecka... kanske två.
Ambitionen, som jag lovade min bror, var att skriva något varje dag. Nu har det inte blivit så. Tänker inte skicka honom länken till den här sidan.
Jokum kom förbi på en fika och skulle kolla med sin kontakt på TV4 om vi kan få till ett möte där. SVT säger ingenting. Vet inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken eller ingen tecken alls.
Det är kallare idag.
Ambitionen, som jag lovade min bror, var att skriva något varje dag. Nu har det inte blivit så. Tänker inte skicka honom länken till den här sidan.
Jokum kom förbi på en fika och skulle kolla med sin kontakt på TV4 om vi kan få till ett möte där. SVT säger ingenting. Vet inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken eller ingen tecken alls.
Det är kallare idag.
onsdag 5 december 2007
Neutrala tankar
Nu går jag mest och väntar. Avsnitten ligger hos SVT och nu även ett av dem hos Björn och hans kompis Fredrik. Jag försöker mest vara lugn och tänka på annat - typ sushi och sånt. Men så börjar jag tänka på serien igen och hur man skulle kunna få in sushi på något sätt.
Sushi går alltså bort. Allt med fisk går bort. Och ris. Speciellt ris. Det går verkligen bort. GI-bantar man får man inte ens tänka på ris eller pasta eller potatis. Då får man å andra sidan tänka på fisk. För det vill man ju....
Sushi går alltså bort. Allt med fisk går bort. Och ris. Speciellt ris. Det går verkligen bort. GI-bantar man får man inte ens tänka på ris eller pasta eller potatis. Då får man å andra sidan tänka på fisk. För det vill man ju....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)