torsdag 20 december 2007

Kallprat

Som tidigare nämnts är jag inte speciellt bra på att kallprata. Jag blir stressad och får tvångstankar när jag finner mig själv i situationer som kräver lite social anpassning och lite prat om 'ditten och datten' för att fylla ut tiden på ett behagligt sätt så att det inga pinsamma tystnader infinner sig.

Jag brukar lösa det på sämsta möjliga sätt - genom att skämta till det lite. Det slutar i 9 fall av 10 med att stämningen är väldigt mycket sämre än innan jag öppnade munnen.

Scen: På lunchrestaurangen
Personer: En trevlig ung säljare (man) + undertecknad
Stämningen: Tryckt
Han -Jaha.
Jag - Ja...
Han - Var ditt gott?
Jag - Helt okej.
Han - Så bra.
Tystnad
Jag - Och ditt?
Han - Jätte gott.
Tystnad
Jag - Visste du förresten att jag lider av sanningstourettes?
Han - Va?
Jag - Ja, jag kan inte ljuga.
Han - Är det sant?
Jag - Japp. Testa! Du kan fråga mig vad som helst!
Han ler förbryllat, lägger ner besticken och tänker efter en stund.
Han - Vad ångrar du mest i hela ditt liv?
Jag - Att jag kom hit idag.
Tystnad
Han - Vill du ha kaffe på maten?
Jag - Nej tack.

2 kommentarer:

Anonym sa...

är detta sant? om så väldigt kul. du är en stjärna.

Grewdahl sa...

Önskar verkligen att jag kunde förneka alltihop men ja - det är helt sant. Lika sant som när jag efter ett möte sa till två säljare:
"Det här var nog trevligare för er."