En refug och en fotbollskarriär på is

Det är en miserabel dag idag som började med att bilen inte lät "brum brum" som den brukar utan bara "klick klick" när jag försökte starta den. Sedan blev den bara sämre. Det enda som håller mig över vattenytan är Jonas F A N TA S T I S K A blogg som jag tvingar mig själv att inte läsa för mycket av för att den ska räcka länge samt minnet av när jag spelade fotboll i sexan.

Jag har inget bollsinne och är dessutom bollrädd. Det visste jag redan när jag gick med i basketlaget i fyran för att få kompisar men fick gå hem efter en halvtimme för att jag inte fixade att slänga i den förbannade bollen i den där korgen utan botten. En löjlig sport.

Medfotbollen gick det bättre. Där fick jag vara med ganska länge mycket tack vara vår tränare Kjell som egentligen var filmregissör och mest stod vid sidan av planen och rökte. Hans enda tips var:
- Får ni bollen så skjut ut den bara!
Så då gjorde jag det. Jag var högerback och behövde inte göra så mycket mer än att strosa runt lite håglöst och vänta på halvlek. De få gånger bollen kom åt mitt håll var det alltid någon som verkligen ville spela boll som sprang efter den och råkade jag stå ivägen så sköt jag bara ut den utanför plan. Så fick motståndarlaget slänga in den igen och gjorde allt som oftast mål. Vi förlorade som mest med 19-0. Ganska unika resultat i fotbollssammanhang. Jag vill gärna tro att jag hade någonting med det att göra. Att min insats i detta spelade roll. Vad har min idrottskarriär annars för syfte?

Länken till min refug i tillvaron: http://jonasad.blogspot.com/