I DN idag är det en artikel om var det svenska folkhemmet egentligen tog vägen. Ni vet - den där visionen som Per Albin Hansson pratade om i slutet av 20-talet:
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage."
Det som sedan skapade ett tryggt, ekonomiskt stabilt Sverige som blev synonymt med välfärd och ett socialt skyddsnät för dess medborgare. I alliansens Sverige där de sociala klyftorna aldrig varit bredare och privatiseringen sprider sig likt en löpeld är vi snart alla egna företagare med deklarationerna fyllda av avdragsgilla representationskvitton.
Jag har svaret på var det svenska folkhemmet tog vägen. Det finns här och säljer numer dyra möbler till alla som har råd. Hå hå. Så kan det gå.
