Då är det första av de två återbesöken hos tandläkar-Martin avklarat och jag fick honom att motvilligt erkänna att jag var den bästa patienten han haft idag. Jag genomled behandlingen utan vare sig gnäll eller bedövning men det var nog mest för att jag fokuserade på den sak som sammankopplar tandläkarmottagningar världen över. I vilken tandläkarstol man än må hamna i, så kan man lita på att den finns där - affischen i taket. Tandläkare må komma och gå men planschen lever för evigt.
Det verkar också finnas vissa grundkriterier som måste uppfyllas vid inhandlandet av sagda poster.
1. Den måste vara tecknad
2. Det måste vara massor med detaljer. Ju plottrigare desto bättre.
Hos Martin är det ett motiv av Ankeborg som ska få patienterna att för en kort stund glömma att de just nu ligger gapandes nästan upp-och-ner i en stol med munnen till bristningsgränsen fylld av händer, salivsugare och med ett borrljud som skär igenom hela huvudet. Det funkar så där.
Men eftersom att det inte finns så mycket mer att göra än att just titta på den där bilden, så kan jag nog lugnt säga att om jag någon gång hamnar i Ankeborg så kommer jag inte ha några som helst problem med att hitta där.
Det är två saker som förbryllar mig dock.
1. Varför finns det en frisör där? Det är väl inte jätteofta man ser en anka med en snygg pagefrisyr som går och toppar sig var 6:e vecka.
2. Varför har Ankeborg en egen flygplats?
Om någon vet svaret på dessa frågor så får ni gärna höra av er. Jag ska dit igen i januari så helst innan dess.
