Härskartekniker - steg 3

Varken steg ett eller två var speciellt enkla så här i backspegeln men jag tror att jag med steg nummer tre kommer hitta min grej;

Undanhållande av information
Nu är det tydligen inte all information det gäller utan bara viss information. Så nu måste jag sortera upp vilken information som ska undanhållas och vilken som inte ska göra det. Har påbörjat en liten lista så tänkte jag fylla på den allteftersom.

ISSU (Information Som Ska Undanhållas)

1. Toalettbesök är väl definitivt något som inte ska basuneras ut tänker jag.
2. Komplimanger får jag ju titt som tätt men det kan ju lätt uppfattas som skryt så det går ju helt klart bort.
3. Rikshemligheter - alltså saker som direkt kan skada vårt land. Det är ju dessutom olagligt.

Vill gärna veta hur andra härskartekniker tänker när det gäller det här steget så dela gärna med er av era listor på saker ni undanhåller så kan vi gå igenom det tillsammans.

Härskartekniker - steg 2

Steg ett gick inte så bra. Det var väldigt svårt att inte svara på tilltal och låtsas som att jag var själv på kontoret. Men det kanske går bättre med steg 2.

Förlöjligande
Det här känns spontant ganska svårt. Har försökt hitta några konkreta exempel så jag vet hur man gör. Hittade ett;

"Skratta åt någons uttal och säger att vederbörande låter som en karaktär i en kul TV-serie"

Hmm. Jaha. Redan här har jag kört fast känner jag. Jag kan inte komma på en enda kul TV-serie.

The Office kanske men de pratar ju engelska så det blir ju svårt. Dessutom - om man låter som Ricky Gervaise när man pratar engelska så är ju det snarare en komplimang och det är väl inte direkt meningen med det här.

Jag får klura vidare helt enkelt.

Härskartekniker - steg 1

Vet att det kanske inte ses som helt politiskt korrekt att säga det men det här med härskartekniker är väl inte så illa ändå? Speciellt inte om man blir riktigt bra på det och då kan titulera sig som härskartekniker (alltså tekniker som ingenjör - inte tekniker som i själva tekniken bakom). Efter TF VD är det nog den titel jag skulle känna mig mest bekväm med.

Nu har jag jobbat väldigt lite ned det här men det är väl bara att börja med steg 1 helt enkelt.

Osynliggörande
Låter svårare än vad det är. Man ska ju helt enkelt bara ignorera alla på jobbet hela tiden om jag har fattat det hela rätt. Superenkelt! Det enda trista med det är ju att man måste strunta i allt - även det som är bra. Typ;
- Vill du ha en bit tårta?
Det får man ju inte svara på. Inte heller;
- Hur mycket mer i lön skulle du vilja ha?
Kanske inte det lättaste steget egentligen nu när jag tänker efter. Jag får se hur jag gör helt enkelt.

Ny dag - ny affärsidé

Det här med 10 000 meters klubben känns mest bara krångligt i ärlighetens namn. Krångligt och pinsamt. Det märks ju om 2 pers krånglar sig in på toaletten samtidigt kan man ju tycka. Samt att när man väl kommer in och "drar igång" så måste man ta i beaktning att toalettkön av kissnödiga medpassagerare växer sig allt längre utanför dörren. Stressande, krångligt och pinsamt med andra ord.

Men lösningen är inte långt borta. Varför inte inreda ett litet "sovrum" längst bak i planet som man diskret kan boka ombord på planet via en liten kalender som flygvärdinnorna har hand om? Enkelt, smidigt och framförallt en ny inkomstkälla för flygbolagen.

En bra start på dagen

Flygresa på schemat idag och sedan workshop med jobbet och hattrullning fram till småtimmarna i Malmö. Redan på planet ner så möts jag av glada budskap så det här kommer bli en bra dag. Det känner jag på mig.

Case of the mondays

Att vara unik genom att vara normal

Alla vill vara unika men det är få som är det i verkligheten så hur ska man då bete sig för att sticka ut ur mängden? Här kommer några handfasta tips på vägen mot total unikitet:

1. Var inte utbränd 
Låter kanske inte som något direkt bra tips men kolla runt lite bland vänner och bekanta så ska du se att alla någon gång har varit lite utbränd, gått in i väggen eller varit allmän HEEEELT utarbetad vid något tillfälle. Gärna alldeles nyss eller nu.

2. Ha inte en bokstavskombination
Förut visste ingen vad ADHD var  men nu har alla en släng av det eller ADD eller någon annan cool psykoförkortning som då kan förklara allt från koncentrationssvårigheter till otrohet, men det är få som verkligen fått diagnosen befäst av en riktig läkare. De flesta har bara gjort testet "Har du ADHD?" i Aftonbladets söndagsbilaga, fått 3 av 3 möjliga och då dragit slutsatsen att det nog måste vara därför de misslyckades i skolan och inte har kunnat behålla ett jobb när den enkla sanningen är att de antagligen bara är korkade.

3. Tål laktos
Vem hade kunnat tro att det skulle bli hippt och udda att kunna dricka ett glas vanlig mjölk till lunchen? Well, dagen har kommit då alla som INTE ber om laktosfritt till kaffet är äntligen här. Grattis.

För och nackdelar

Här kommer facit på den klassiska "nämn 3 positiva och 3 negativa saker om dig själv"-frågan som i tid och otid dyker upp på arbetsintervjuer och som man nästan aldrig har ett bra svar på.

Fördelar
Formbar - kanske den bästa egenskapen en människa kan ha. Inga fasta ramar bara att skulptera som man vill efter tycke och smak
Hygienisk - ingen lortgris här inte utan hel och ren både innanför och utanpå kläderna.
Ambidextrient - kan alltså skriva fritt med både höger och vänster hand och får på så sätt dubbelt så mycket gjort.

Nackdelar
Självskadebeteende - ingen höjdare kanske men man gör i alla fall ingen annan illa än sig själv.
Mytoman - behöver nödvändigtvis inte vara så illa. En bra historia blir alltid bättre om man överdriver. Fråga valfri ståuppare.
Måttlös - behöver inte heller vara så illa. Alla företag behöver en person som dricker för mycket på personalfesterna och äter alldeles för många bullar under 15-fikat så att alla andra kan känna sig måttfulla och smala i jämförelse.

Bara att skriva ut och ta med till nästa intervju. Lycka till!

Att leva varje dag som att det vore den sista

Antar att den klämkäcka uppmaningen har att göra med att man ska njuta av den korta tiden man har här på jorden, vara positiv i allmänhet och inte älta saker man inte kan förändra.

Ett lite krux med den är väl vad som skulle hända om människor faktiskt började leva efter den devisen på riktigt.

För det första skulle ingen komma till jobbet. Inte ens de som nyfrälst basunerar ut att de älskar sitt jobb för att de minsann jobbar med sin hobby. Det kommer inte betyda ett skit när det handlar om den sista dagen du har att leva. Du kommer inte spendera den med kollegorna vid fikabordet med en kopp surt bryggkaffe med laktosfri mjölk i. You just won't.

Sedan kommer nog ett gäng kostymklädda tjänstemän ta tillfället i akt att slänga slipsen i soptunnan och dra i sig så mycket tjack och centralstimulerande som de kan hitta för att "see what all the fuzz is about."

Kärleksförklaringarna som man aldrig vågade säga högt IRL kommer skjuta i höjden precis lika mycket som antalet skilsmässor kommer att slå ner i hem runt om i landet nu när man inte har något att förlora.

Andra saker jag förutspår kommer hända är att fler kommer komma ut ur garderoben, drivor av män i kvinnokläder kommer äntligen röra sig fritt och ohämmat på våra gator och ingen, absolut ingen, kommer att köpa sallad till lunch.

Så det så.

Man lär så länge man lever

Med över halva arbetsdagen bakom mig tar jag ett par minuter för att reflektera över vad jag har lärt mig hittills.

1. Hur man kopplar ett externt tangentbord till sin MacBook (man tryckte på en knapp och drog igång bluetooth).

Ja... Det var väl  mest det men dagen är ju inte slut än liksom.

Ut med det gamla

Idag flyttar kontoret till nya, stockholmsvita lokaler och jag passar på att ta en trip down memory lane innan det är dags att bege sig.

Mitt första skrivbord i det första arbetsrummet;



Det andra skrivbordet i det andra arbetsrummet;




Den öppna brasan som nu står otänd och väntar;



TV- bänken med tjocktv:n i tryggt förvar inuti;



Och föstås porslinshundarna med sina slitna öron;


Det var det. Slutet gott...

Februaribloggen

Ok. En dag sent men ändå. Here goes! Februari är ju den absolut pissigaste jävla skitmånaden på hela året då varje dag är en enda lång plåga mot den befriande kvällen då man äntligen får sova bort en del timmar i förhoppningsvis ett saligt tillstånd av lycka genom surrealistiskt, suggestiva drömmar som förkortar denna månad och för oss närmare ljuset i tunneln.

Så! För att pigga upp stämningen lite tänkte jag skriva ett inlägg varje dag för att ha något att se fram emot. Frågor på det? Antagligen. Så jag besvarar de på en gång så har vi det överstökat.

FAQ
Q: Är det som en tacksamhetsdagbok det här projektet så att man varje dag ska få sig en tankeställare över att man i jämförelse med så många andra olyckligt lottade har sååå mycket att leva för och vara glad över?
A: Nej.

Nya uttryck för SAOL

"Att Ernsta"; Att se pyssel på TV, tänka att "det där ser ju enkelt och avkopplande ut", försöka sig på sagda pyssel och efter några timmars pysslande i snålblåst och med svidande, sönderstuckna händer hänga upp följande på dörren för att bittert konstatera att det varken blev bra, var avkopplande eller ens värt det.



Att jämföra med uttrycket "att Martin-Timella" vilket innebär i stort sett samma sak men att man tar sig an större projekt som att renovera ett badrum eller bygga ett hus från grunden. Slutresultatet blir samma som ovan fast betydligt mycket dyrare.

Crowd funding

Den dagen jag börjar spela på lotto och då givetvis kommer att vinna en massa pengar, så har planen väldigt länge varit att fixa en fin lokal och sen mest bara vara där. Som ett jobb alltså.

Nu har planen utvecklats lite och kommer att innefatta lite fler personer, en lokal på Danderydsgatan, ordensband i guld och det faktum att vi kommer att starta en egen ambassad.

Nu spelar jag inte på lotto eller Keno eller något annat heller för den delen så chansen att drömmen blir verklighet är minimal. MEN det finns ju massor med människor därute som har massor med pengar och massor med lust att hjälpa andra för att det inte bara ser bra ut på CVt utan känns bra i själen, så här är jag. Var är ni?

Saker som låter som andra saker

Kollektivtrafiken. Denna eviga källa till möten med människor och företeelser man annars skulle vara förskonad från.

Just nu till exempel så lyssnar jag till ljudet från en högt knarrande dörr medan jag är på väg hem med tåget tillsammans med andra överarbetade jämlikar.

- Knarrande dörr?, undrar ni. Vilket gammalt 1800-tals ångloksdrivet tåg sitter du på? Och varför stänger du inte bara dörren?

- Jo, svarar jag. Det är för att det inte är någon dörr alls som knarrar utan en man i beige trenchcoat som gnisslar tänder. Hela tiden. Alltså verkligen. HELA tiden. På riktigt. Konstant. Ett ljud som lyckas tränga sig genom allt. Jag har lyssnat på den hårdaste av metal med dubbla baskaggar och growlande ångest vrål till sång men det här gnisslandet skär genom allt det utan problem. Märker att jag själv sitter och biter ihop mina käkar så hårt att jag fått kramp men gnisslandet av malande tänder fortsätter oavbrutet.
Letar frenetiskt efter en ny plats, en väg ut, men jag sitter fastklämd mellan mina medpassagerare och den beigeklädda mannen som lugnt maler vidare som att han hade all emalj i världen. Herregud! Varför säger ingen något? Är det bara jag som hör?! Jag börjar svettas och känner paniken komma krypande. Det känns som att ljudet blivit högre. Är det ens möjligt?

Jag vet inte om jag kommer överleva den här resan rent mentalt och dör jag nu gör jag det till ljudet som sakta driver mig till vansinne... Kollektivtrafik, vilket ställe att träffa människor på.

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting -
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!