Sidor

torsdag 11 november 2010

Då och nu

Förut så jobbade jag här:

Inte så mycket att orda om och inte så mycket roliga foto möjligheter om man inte vill ta kort på dyra saker och smala människor förstås.

Här är lite miljöbilder från min nya arbetsplats.

onsdag 10 november 2010

There is no such thing as a free lunch

Min chef ska bjuda mig på lunch idag för att jag bjöd honom förra vecka så det är ingen gratis lunch alls egentligen men det känns så för att jag slipper hala upp plånkan.

tisdag 9 november 2010

Dagens dilemma

Att kunna jobba var som helst, när som helst är toppen. Inget snack om den saken men det finns speciellt en sak som är mindre bra med den här typen av lösning. Jag sitter just nu mellan 2 möten och jobbar på ett fik men behöver verkligen, verkligen, verkligen gå på toaletten.

Packar jag ihop alla mina prylar och tar med de in på toaletten så förlorar jag garanterat min plats (den är dessutom den aboslut bästa platsen vid fönstret med eluttag).

Packar jag inte ihop grejerna kan man ge sig fan på att allt är stulet av någon fattig småbarnsmamma som kommer att kränga det på Tradera för att försörja sitt latteberoende.

Låter jag bli båda dessa alternativ så kommmer jag garanterat att kissa på mig och kommer då lukta urin på mitt nästa möte.

Vad göra?

onsdag 3 november 2010

Jag har sagt det förr...

Om jag fick vara man för en dag skulle jag ta chansen att känna på hur det känns att helt naturligt sitta så bredbent det bara är möjligt i kollektivtrafiken.



måndag 1 november 2010

Skrattar bäst som skrattar sist

Ny dag, ny vecka, nytt jobb, nytt nummer och med det nya sms som så uppenbart inte var för menade för mig.

Så skrattade jag lite åt den inkommande SMS trafik som drog igång när jag installerade det nya SIM kortet över en eftermiddagsfika men satte snabbt både skratt och kaffe i vrångstrupen när jag kom på att exakt samma sak kommer ju hända den stackare som tar över mitt nummer.

Plötsligt var det inte så roligt längre...

onsdag 27 oktober 2010

Det är säkert bara jag...

... men jag fattar inte riktigt hela poängen med trailern till filmen "Till det som är vackert". Om vi struntar i bilderna och bara tittar lite på filmens tagline så är den alltså:

"Katarina har slutat SUGA KUK, har gått UR FACEBOOK. Nu är hon PÅ VÄG...TILL DET SOM ÄR VACKERT"

Ehhh? Say What?

Jag hade förstått den helt och fast och fullt ut om det var så att det var så att Katarina hade gått till att sluta suga kuk och Facebooka på dagarna till att ligga med Alexander Skarsgård, Salem Al Fakir, Izabella Scorupco eller egentligen vem som helst som INTE gått i pension än, som Samuel Fröler antingen redan har gjort eller är väldigt nära att göra men nu fattar jag ingenting.

Men det kanske är jag som inte förstår storheten i ännu en Lolita inspirerad film där en gammal rynkig gubbe får ligga med en ung attraktiv tjej. Då kan man väl lika gärna dra på vilken p-rulle som helst....

Fast där suger de ju kuk förstås.
Och det gör ju den här tjejen inte längre tydligen.
Åtminstone inte Samuel Frölers och ärligt talat - who can blame her?

Traliern kan ni bl.a. se här: Till det som är vackert

tisdag 26 oktober 2010

Semesterplaner


Frågan är inte om vi åker utan hur många vi blir.

För mer information klicka på den blinkande swastikan här: Swastika Bungalows

onsdag 20 oktober 2010

Idag är en sån där dag...

...då jag bara vill citera en massa sångtexter för att jag själv inte kan komma på något bra att säga. Nu kom jag inte ens på någon bra sång att citera... Fan.

Olycka är...

...att hitta det där första USB minnet med musik i byxorna EFTER att de blivit rena och fina i tvätten. : (



måndag 18 oktober 2010

Lycka är...

... att hitta ett 2 GB USB minne som man kan lägga in en massa musik på och ha i bilen.

Hurra för de små glädjeämnen som finns i livet! Hurra!

lördag 16 oktober 2010

En liten film

Det här är den bästa kortfilmen från det här gänget tycker jag...

torsdag 14 oktober 2010

Epost

Jag har fått mail från Bill Gates. Tydligen har han börjat maila lite folk på måfå och säger att man vunnit 450 000 pund. Har han inget annat för sig?



fredag 1 oktober 2010

Aftonbladet levererar

Ja ni läste rätt. De gör det. På riktigt. Recensionen av Hoffmaestros senaste skiva är riktigt, riktigt bra. Döm själva:

När jag fick uppgiften att recensera skivan lämnade jag följande lista till min närmaste chef:

1. Åtta helikoptrar.
2. En fälthaubits.
3. Robert Duvalls napalmälskande överstelöjtnant Bill Kilgore från filmen ”Apocalypse now”.

Tre högst rimliga krav för att kunna bekämpa den uppenbart dåliga och otäcka musiksmaken som lurar bakom titeln ”Skank-a-tronic punkadelica”. Aftonbladets styrelse sa bestämt nej. Såna utgifter finns det inte budget för år 2010. Chefredaktören Jan Helin räckte i stället över en begagnad machete med orden:

– You’re on your own, kiddo.

När jag nu står och tvekar inför att ta på mig hörlurarna och trycka på ”play” känner jag mig som Martin Sheens rollfigur Benjamin L. Willard i just ”Apocalypse now”. Jag ska resa rakt in i mörkrets hjärta med båt. Men till skillnad från kapten Willard hittar jag den skräckinjagande överste Kurtz redan i första låten – ”Too hype for the radio (dig it?)”. Ett monster som vrålar fram en blandning av metal, punkig ska och Manu Chaos kaoskarnevaler. Den backpackerbrötiga musikens enda syfte är att få folk att dansa jättefort med höga knän på festival. Och så fortsätter det. Utan mening eller mål.

Balkanblås kalaspruttar sig fram i Zlatan Ibrahimovic-hyllningen ”Ibracadabra”. Droppljud som påminner om dem Lil Wayne använde i ”Lollipop” parar sig med reggae i ”Siempre palente”. Etnodiscodelican i ”Skankin rave” hade slutat på 17 plats i Eurovision Song Contest. Gruppen hinner även med pojkbandsballaden ”Our song”, progg och akustisk folkpop av bara farten. Är det skank? Nej, snarare skunk.

Hoffmaestros musik är inte, som gruppen själva beskriver det, en mix av Neville Brothers, Funkadelic och Manu Chao. I stället för att fokusera på en, två eller tre genrer som de verkligen behärskar väljer de att vara urskillningslöst mediokra eller direkt usla på precis allt. De är ett folkligt lustspel som gillar att böja ord och nonsensuttryck på skojiga sätt. (”Off blir ”offyyeeehh” och ”skank” utvecklas till ”skankadankadandey”).

Precis som Takida har Hoffmaestro flugit under radarn och turnerat och spelat sig fram till en stor publik utan hjälp från stora medieföretag eller kritikernas kärlek. En sågning i Aftonbladet är därför det bästa som kan hända elvamannabandet, rent kommersiellt. De kan lugnt fortsätta att bygga ett förljuget underdog-perspektiv, ungefär som i det fåniga försvarstalet ”Haters and critics”.

Vissa säger att Hoffmaestro sprider glädje. Ja, kanske om du har samma glada temperament som ”alla-bappa-bappa-a-dia”-pippin i ”Kalle Ankas julafton”. Jag hör bara ett gyckel som sprider musikalisk mul- och klövsjuka.

Bästa spår: Bästa spår? Det hittar ni enklast nån annanstans.

Lyssna hellre på... ”Yellow moon” med The Neville Brothers. En värdigare variant av genreöverskridande soul.

Visste du att... Hoffmaestro länge gjort festivalsuccé under namnet Hoffmaestro & Chraa? Men på omslaget till den här skivan står det bara Hoffmaestro. Vad hände med Chraa? Blev han eller hon eller det skivetiketten Chraamofon?