Sociala medier - förföriskt och förkastligt

Sociala medier - detta träsk av ointressanta saker som man likt socker eller vilken dålig såpopera som helst inte kan sluta med. Ett miniuniversum där man själv kan dela med sig av allt från bilder på barfotafötter i solstol till statusuppdateringar om fredagsmyz framför Let's Dance medan man samtidigt förfasas över sina vänner och bekantas dåliga smak att lägga upp bilder på bäbisar med jordgubbssylt i H E L A ansiktet med bildtexten;

Vaddå? Du sa inte att jag behövde använda bestick, mamma. #gullunge #sylt #middag #storstädning

Men förutom de rent voyeristiska fördelarna så är det ju faktiskt ett enkelt sätt att hålla kontakt med nära och kära som bor långt bort men som på t.ex. Facebook plötsligt känns nära. Så på så sätt finns det ju verkligen en bra poäng med det hela. Men baksida på det myntet är väl att det dessutom är precis lika enkelt att hålla koll på personer man egentligen är totalt ointresserad av - gamla ex, kollegor och skolkamrater som man egentligen inte har någonting gemensamt med längre men som man ändå vill hålla koll på. Sociala medier är en opartisk skvallertacka som med heder bär den titeln så att vi andra slipper. Win-win.

För det är ju lite som en extra kompis, någon man kan anförtro sig åt och söka tröst hos. Någon som snabbt kan hjälpa med uppmuntrande ord och ge beröm när man gjort något bra, som bekräftar och älskar lika kravlöst som en ställföreträdande förälder. Det trista är väl att man inte är ett ensambarn som får all uppmärksamhet själv utan måste dela den med tusentals och åter tusentals idiotiska syskon som inte är hälften så bra men som ändå får precis lika mycket "likes". Om inte mer.

För oavsett hur många som trycker på den lilla gilla knappen så spelar det ingen som helst roll när det dyker upp en sur kommentar från någon obskyr bekant från högstadiet som klämkäckt skriver att man ska rycka upp sig lite och att man inte ska ta livet för givet när man är totalt uppriven över att inte mindre än TVÅ bussar bara ÅKTE FÖRBI ens busshållplats. Tydligen ska man i den stunden istället tänka på alla andra som har det sååå mycket sämre.

Say what??!!
Hela poängen med sociala medier är väl just att man INTE ska hålla på och tänka på svältande barn i Afrika utan får total uppmärksamhet på de i-lands problem som hägrar för stunden - försenade bussar, folk som tränger sig, förkylningar och givetvis väderuppdateringar in absurdum. För hela poängen är just att det inte finns någon poäng. Sociala medier är totalt poänglöst. Det är ju därför det är så beroendeframkallande för du kan inte vinna.