En dam i gråstrimmigt hår tränger sig före mig på bussen och lyckats genom detta få syn på den sista lediga "tvåan" som borde varit min, som skulle varit min, om hon inte betett sig som att det här inte är måndagsfärden mot jobbet utan slutspurten på ett kortdistanslopp.
Hennes lånta glädje blir dock kortvarig när hon slår huvudet i hyllan ovanför sätet.
Hå hå. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar