torsdag 4 juni 2009

Carpe Diem

När jag var och åt lunch idag så gick brandlarmet. Det sjuka var att min första reaktion var att det antagligen var något fel på själva larmet. Det var inte att störta ut hals över huvud skrikandes i panik och sedan gråtandes sjunka ihop på marken utanför och tänka:

- Från och med nu ska jag ta tillvara på varje dag som att det var min sista! Jag ska säga upp mig och resa jorden runt för att hitta mig själv!

Och sedan gå och tatuera "Carpe Diem" i svanken, utan alltså att helt lungt sitta kvar och irritera mig över ljudet och hoppas på att de skulle stänga av det illa kvickt. Larmet slutade mycket riktigt efter ett litet tag och jag fortsatte dricka min på-maten-kaffe. Så drog det igång igen. Då blev jag irriterad och tyckte att de nog fick lov att fixa det där snarast! Då hände det otänkbara - en röst säger i högtalarsystemet att en brand utbrutit och att vi måste evakuera byggnaden så fort som möjligt.

Det var då jag insåg att jag är totalt förstörd på riktigt när min första reaktion är att börja leta efter de dolda kamerorna. Det måste ju vara nåt trist skämt från Ballar av Stål eller nåt nytt astrist "komedi" program. Det börjar ju bara inte brinna när man sitter och äter lunch. Sånt händer ju inte.

Jag reste mig i alla fall eftersom att alla andra gjorde det och på vägen ut började jag hoppas att det skulle vara enorma eldsflammor och stora rökmoln utanför så att jag kunde få en nära döden upplevelse att skryta om men det såg ut precis som vanligt. Sedan stod jag utanför i småregnet och undrade om jag måste betala för lunchen tills det blev för kallt och då gick jag tilbaka till jobbet.

Så var det med det...

3 kommentarer:

Annanas sa...

Ovärt.

päpps sa...

nå... betalade du?

Grewdahl sa...

Annanas: nej, värt. det blev ju gratis mat.
Päpps: nä