Igår råkade jag och Henrik (obs! killen i inlägget heter egentligen någonting annat i verkligheten... eller nej, det gör han faktiskt inte) smita från notan på lunchen. Det var verkligen inte meningen. Vi glömde helt enkelt bort det men nu börjar det dåliga samvetet gnaga sig igenom det stenhårda pansarskalet av förakt för mänskligheten som tagit år av besvikelser att bygga upp.
Det enda rätta är förstås att fly landet. Tänkte dra ut till Arlanda och ta första bästa flyg till något av de baltiska länderna och söka politisk asyl.
1 kommentar:
Det enda vettiga. Det enda rätta.
Skicka en kommentar