fredag 25 januari 2008

Ensam ung kille söker...



Namn: Anders
Yrke: Mediakille på tuff sajt med TV koppling
Har: En hund
Önskar: Kvinnligt sällskap
Desperationsnivå: Lite lagom
Övrigt: Bor bra, billigt och litet i centrala Stockholm. Kan renovera toaletter och gola på grannarna. Bjuder gärna på lunch med efterrätt mot utrymme för kontaktannons på obskyra bloggar.

Lunch med extra allt

Jag blev bjuden på fin-lunch idag på fin-gondolen med finfint sällskap som bjöd storartat. Det var så trevligt och skojsigt på alla sätt och vis så jag blev som vanligt alldeles till mig och upp i varv. Det är som att jag inte kan växla ner utan kör så det ryker ända in i bergväggen! Jag begriper inte varför det alltid blir så...

Hur som helst så frågade servitören om det "var bra så?" när han dukat av de barskrapade tallrikarna och jag hör plötsligt mig själv beställa efterrrätt. Efterrätt?! På lunchen!!!

De andra tog bara lite kaffe. Inte ens en kaffe med någonting litet till utan bara kaffe. Jag tog också kaffe... och efterrätt. Som vi fick vänta ganska länge på. Som jag sedan fick sitta och trycka i mig medan jag försökte se ut som att jag minsann ALLTID äter efterrätt på lunchen.

Jag skäms. Men det var gott. Jätte gott. Som plåster på såren har jag köpt öl. Fast jag inte har några pengar. Ja jag vet att det är den 25:e idag men min lön är redan slut... Jag är värdelös...

tisdag 22 januari 2008

Inga nyheter = bra nyheter

För de nyheter man får är: "Tack men vi är inte intresserade. Men lycka till!"

MEN lycka till... Fy så förnedrande. Jag hör hånfnisset ända hit. Tänker dock inte låta mig nedslås så lätt. Det är trots allt bara ett nej. Jag kommer säkert samla på mig fler innan det här är över.

Och får jag hör en gång till att Astrid Lindgren minsann blev refuserad av Bonnier så spyr jag. Bokstavligt talat! Jag har inte hört det förut men på sista tiden så säger folk det hela tiden i alla möjliga sammanhang. Det verkar vara den nya "Men tänk på barnen i Afrika". Så länge man relaterar till något som är så långt ner på misärskalan man kan komma så ska man tydligen bli lycklig och få livsgnistan tillbaka. Jag köper det inte. Det finns alltid de som har det väldigt mycket sämre och i det perspektivet så skulle man aldrig få deppa över någonting. Mina i-landsproblem måste väl också få plats i det stora hela. Jag struntar fullkomligt i om hela Afrika svälter ihjäl eller om syndafloden är på väg i detta nu - jag vill älta min första refusering ifred.

Det gjorde säkert Astrid också. Hon söp sig säkert redlös och gick ner och klottrade könsord på bonnierhuset. Så det så!

torsdag 17 januari 2008

På manusfronten intet nytt

Rubriken är en sanning med modifikation. Eftersom att jag lider av skrivkramp i hela kroppen har jag börjat sno saker av andra intet ont anande "fellow bloggers". En väldigt bra idé om jag får säga det själv. Nu har jag ganska svårt at vara oärlig så jag har faktiskt mailat och frågat först så riktigt så tuff och rock n´roll är jag inte.

Dessutom så har jag insett följande:

1. Jag har inget tålamod.
2. Det är kanske den viktigaste egenskapen man behöver när man håller på med TV och produktionsbolag
3. Bara för att jag själv alltid svara väldigt snabbt på mail så betyder inte det att resten av världen har insett att det faktiskt är väldigt oartigt att inte höra av sig till ständigt stressade och otåliga manusförfattare som lider av tvångstankar och dessutom har en tendens att kastas mellan hopp och förtvivlan 600 gånger i timmen för att man hela tiden trycker på send/recieve knappen på mailen och inte får några svar i alla fall...

Den enda som jag inte fått frispel på just nu är Henrik Schyffert. Han svarar på mail jätte fort! Heja Henrik! Nu hoppas jag att resten av produktionsbolagen och SVT tar åt sig av det här inlägget och genast kastar sig på mailen och skriver...

fredag 11 januari 2008

Gud rockar inte fett

Jag tror inte på Gud. Jag tror inte att Jesus gick på vattnet och delade ut fisk till höger och vänster heller. Jag tror inte att en bok som är någon form av "Best of" samling av en massa gamla texter, skulle innehålla en absolut sanning som man då skulle följa till punkt och pricka. Det stämmer bara inte. Det är som med samlingsskivor - visst, alla listettorna är med och det som sålde mest men man missar helheten och en massa andra bra låtar som man kanske skulle ha tyckt bättre om.

Jag gillar inte religion överhuvudtaget. Det känns förlegat och alldeles för enkelt. Livet är inte så simpelt. Livet är komplicerat och man måste jobba på det. Det går inte att gömma sig bakom att det är Guds vilja så fort man får motgångar. Det är bara att bita ihop och jobba på att det ska börja gå uppåt igen. Trist men sant. Jag skulle tycka att det var toppen att kunna strunta i allt, ge upp och slå ut med händerna och lämna över till en högre makt att fixa allt. Perfekt. Bara att luta sig tillbaka och slappna av - för det som sker, det sker och jag kan inte göra någonting åt det.

Andra har sagt det bättre. Har summerat det tydligare. Så jag behöver inte skriva det själv. Jag citerar:

The world is like a ride at an amusement park. And when you choose to go on it, you think it's real because that's how powerful our minds are. And the ride goes up and down and round and round. It has thrills and chills and it's very brightly coloured and it's very loud and it's fun, for a while.

Some people have been on the ride for a long time, and they begin to question: is this real, or is this just a ride? And other people have remembered, and they come back to us. They say, "Hey, don't worry, don't be afraid ever, because – this is just a ride." And we … kill those people.

"Shut him up. We have a lot invested in this ride. Shut him up. Look at my furrows of worry. Look at my big bank account and my family. This just has to be real."

It's just a ride. But we always kill those good guys who try and tell us that, you ever notice that? And let the demons run amok. Jesus, murdered; Martin Luther King, murdered; Malcolm X, murdered; Gandhi, murdered; John Lennon, murdered; Reagan … wounded. But it doesn't matter, because – it's just a ride.

And we can change it any time we want. It's only a choice. No effort, no work, no job, no savings and money. A choice, right now, between fear and love. The eyes of fear want you to put bigger locks on your doors, buy guns, close yourself off. The eyes of love instead see all of us as one. Here's what we can do to change the world, right now, to a better ride. Take all that money we spend on weapons and defenses each year and instead spend it feeding and clothing and educating the poor of the world, which it would pay for many times over, not one human being excluded, and we could explore space, together, both inner and outer, forever, in peace.

onsdag 9 januari 2008

Nytt år - Nya möjligheter

Nytt år alltså. Det är nu allt ska hända! Det är nu mitt nya liv ska börja!

Det intalar jag mig själv för att komma igång. Men jag vet inte riktigt hur. Manuset ligger där det ligger och jag har inte gjort något åt det på ganska länge. SVT har inte hört av sig men jag tänkte ringa dem i nästa vecka. Jag har mailat TV 4 för att förhoppningsvis få tag i en adress till någon som jag kan skicka manuset till så att det ligger och dammar i ännu en inbox utan att bli läst.

Sedan har jag tänkt på Felix Herngren. Att kontakta eller inte kontakta - det är frågan. Jag får nog klura ett tag till på det...

onsdag 2 januari 2008

Gott nytt..

Jag hade ju tänkt att 2008 skulle blir ett bra år - bra mycket bätre än 2007 som var ett riktigt piss-år!

2008 börjar med magsjuka.

I rest my case....