En valborg jag glömt

En gång för länge, länge sedan i Uppsala hade jag vid den här tiden (kl 16) redan lyckats med att dricka mig redlöst berusad på egengjort superstarkt vin, ätit lunch med den dåvarandes föräldrar och kontinuerligt trillat av stolen, däckat, sovit några timmar, vaknat igen i tron att den nu var första maj, fortsatt dricka det äckliga vinet för att sedan kollapsa igen på kvällskvisten.

Nu staplar jag ved.

Kontentan: Allt var inte bättre förr.