onsdag 6 januari 2010

Jag har tråkigt

Det finns ingenting att göra. Det är inte ens roligt att läsa artiklar där Björn Ranelid berättar om hur hemskt han har har haft det och hur oerhört speciell han är och han fantastiskt egna språk som ingen människa förstår men som tyligen är helt och hållet hans eget. Som hans replik till Alex Schulman:

"Jag ser också att ni har aldrig deltagit i en offentlig debatt där du reser mellan ögat och hjärtat. Det är den längsta resan på jorden, för där krävs det inget visum och inget pass. INGEN har vågat möta mig öga med öga med ordet. Ordet väger ingenting och det färdas med ljusets hastighet, trettio tusen millisekunder."

Förstår någon vad han försöker säga?

Då är det roligare att läsa Leif G W uttala sig om Ranelid där han bland annat säger:

"Jag är ganska övertygad om att han sminkar sig, att han använder läppglans, att han ligger timmar i solariet, att han blonderar håret. En sådan människa skulle kunna beskrivas som pimpinett, vilket jag står för. Och en pappskalle är han, han kan inte ens läsa innantill."

Säga vad man vill om Leif men han använder i alla fall ett språk som alla förstår.

2 kommentarer:

Thea Nilsson sa...

Du läser en del kända bloggar eller? Men absolut, Leif verkar måla bra med språket. Det andra var bara ren jävla "Picasso-poesi"!

Grewdahl sa...

Thea: Word!