onsdag 27 oktober 2010

Det är säkert bara jag...

... men jag fattar inte riktigt hela poängen med trailern till filmen "Till det som är vackert". Om vi struntar i bilderna och bara tittar lite på filmens tagline så är den alltså:

"Katarina har slutat SUGA KUK, har gått UR FACEBOOK. Nu är hon PÅ VÄG...TILL DET SOM ÄR VACKERT"

Ehhh? Say What?

Jag hade förstått den helt och fast och fullt ut om det var så att det var så att Katarina hade gått till att sluta suga kuk och Facebooka på dagarna till att ligga med Alexander Skarsgård, Salem Al Fakir, Izabella Scorupco eller egentligen vem som helst som INTE gått i pension än, som Samuel Fröler antingen redan har gjort eller är väldigt nära att göra men nu fattar jag ingenting.

Men det kanske är jag som inte förstår storheten i ännu en Lolita inspirerad film där en gammal rynkig gubbe får ligga med en ung attraktiv tjej. Då kan man väl lika gärna dra på vilken p-rulle som helst....

Fast där suger de ju kuk förstås.
Och det gör ju den här tjejen inte längre tydligen.
Åtminstone inte Samuel Frölers och ärligt talat - who can blame her?

Traliern kan ni bl.a. se här: Till det som är vackert

tisdag 26 oktober 2010

Semesterplaner


Frågan är inte om vi åker utan hur många vi blir.

För mer information klicka på den blinkande swastikan här: Swastika Bungalows

onsdag 20 oktober 2010

Idag är en sån där dag...

...då jag bara vill citera en massa sångtexter för att jag själv inte kan komma på något bra att säga. Nu kom jag inte ens på någon bra sång att citera... Fan.

Olycka är...

...att hitta det där första USB minnet med musik i byxorna EFTER att de blivit rena och fina i tvätten. : (



måndag 18 oktober 2010

Lycka är...

... att hitta ett 2 GB USB minne som man kan lägga in en massa musik på och ha i bilen.

Hurra för de små glädjeämnen som finns i livet! Hurra!

lördag 16 oktober 2010

torsdag 14 oktober 2010

Epost

Jag har fått mail från Bill Gates. Tydligen har han börjat maila lite folk på måfå och säger att man vunnit 450 000 pund. Har han inget annat för sig?



fredag 1 oktober 2010

Aftonbladet levererar

Ja ni läste rätt. De gör det. På riktigt. Recensionen av Hoffmaestros senaste skiva är riktigt, riktigt bra. Döm själva:

När jag fick uppgiften att recensera skivan lämnade jag följande lista till min närmaste chef:

1. Åtta helikoptrar.
2. En fälthaubits.
3. Robert Duvalls napalmälskande överstelöjtnant Bill Kilgore från filmen ”Apocalypse now”.

Tre högst rimliga krav för att kunna bekämpa den uppenbart dåliga och otäcka musiksmaken som lurar bakom titeln ”Skank-a-tronic punkadelica”. Aftonbladets styrelse sa bestämt nej. Såna utgifter finns det inte budget för år 2010. Chefredaktören Jan Helin räckte i stället över en begagnad machete med orden:

– You’re on your own, kiddo.

När jag nu står och tvekar inför att ta på mig hörlurarna och trycka på ”play” känner jag mig som Martin Sheens rollfigur Benjamin L. Willard i just ”Apocalypse now”. Jag ska resa rakt in i mörkrets hjärta med båt. Men till skillnad från kapten Willard hittar jag den skräckinjagande överste Kurtz redan i första låten – ”Too hype for the radio (dig it?)”. Ett monster som vrålar fram en blandning av metal, punkig ska och Manu Chaos kaoskarnevaler. Den backpackerbrötiga musikens enda syfte är att få folk att dansa jättefort med höga knän på festival. Och så fortsätter det. Utan mening eller mål.

Balkanblås kalaspruttar sig fram i Zlatan Ibrahimovic-hyllningen ”Ibracadabra”. Droppljud som påminner om dem Lil Wayne använde i ”Lollipop” parar sig med reggae i ”Siempre palente”. Etnodiscodelican i ”Skankin rave” hade slutat på 17 plats i Eurovision Song Contest. Gruppen hinner även med pojkbandsballaden ”Our song”, progg och akustisk folkpop av bara farten. Är det skank? Nej, snarare skunk.

Hoffmaestros musik är inte, som gruppen själva beskriver det, en mix av Neville Brothers, Funkadelic och Manu Chao. I stället för att fokusera på en, två eller tre genrer som de verkligen behärskar väljer de att vara urskillningslöst mediokra eller direkt usla på precis allt. De är ett folkligt lustspel som gillar att böja ord och nonsensuttryck på skojiga sätt. (”Off blir ”offyyeeehh” och ”skank” utvecklas till ”skankadankadandey”).

Precis som Takida har Hoffmaestro flugit under radarn och turnerat och spelat sig fram till en stor publik utan hjälp från stora medieföretag eller kritikernas kärlek. En sågning i Aftonbladet är därför det bästa som kan hända elvamannabandet, rent kommersiellt. De kan lugnt fortsätta att bygga ett förljuget underdog-perspektiv, ungefär som i det fåniga försvarstalet ”Haters and critics”.

Vissa säger att Hoffmaestro sprider glädje. Ja, kanske om du har samma glada temperament som ”alla-bappa-bappa-a-dia”-pippin i ”Kalle Ankas julafton”. Jag hör bara ett gyckel som sprider musikalisk mul- och klövsjuka.

Bästa spår: Bästa spår? Det hittar ni enklast nån annanstans.

Lyssna hellre på... ”Yellow moon” med The Neville Brothers. En värdigare variant av genreöverskridande soul.

Visste du att... Hoffmaestro länge gjort festivalsuccé under namnet Hoffmaestro & Chraa? Men på omslaget till den här skivan står det bara Hoffmaestro. Vad hände med Chraa? Blev han eller hon eller det skivetiketten Chraamofon?