tisdag 30 september 2008

Linda Rosing = The American Dream


Efter att ha varit i New York har jag anammat det amerikanska synsättet helhjärtat och lider nu av svår hybris och har huvudet fullt av konspirationstankar. Då känns det bra att hitta tillbaka till det genuint svenska i form av Linda Rosings blogg. Mer svenskt än så kan det väl inte bli om man inte petar in en falukorv och en dalahäst (höll på att skriva en falukord i en dalahäst men dett kändes för lågt).

Fast Linda lever också "The America Dream" och har totalt sålt ut hela sin blogg så att det nu ser ut som en bloggform av senaste Bond filmen när det gäller produktplaceringar. Senaste inlägget borde nog med all sannolikhet ha följande sponsorer:

1. 7-eleven: fina bilder på kaffekopp med logga samt på Linda som dricker sagda goda kaffe.
2. Radiokanalen 107,5 - "Äntligen en radiokanal som spelar bra musik och nästa
inget snack,I like that!"
3. Stockholmsbeautycenter på Drottninggatan 85 - Adressen snygg utskrivet och bild på Lindas nya tatuerade ögonbryn

Det enda hon missat är var hon tänkte äta lunch men där har jag några ideér som hon gärna får sno av mig. Det är bara att köra en klassisk copy paste och casha in. jag har gjort klart de med text och allt så det ska vara så lätt som möjligt.

1. Keps grill - Åh så gott det var med en rejäl, fet hamburgare på Keps grill vid Globen. Dom gör verkligen den godaste snabbmaten i Stockholm. *ler* Det trodde ni väl inte om mig men jag är en baddare på att hetsäta när jag är bakis, precis som alla andra. *fniss*
2. Gröne Jägaren - Åt en JÄTTE bra lunch på Gröne Jägaren på Götgatan idag. Det är VERKLIGEN ett ställe jag rekommenderar! Är det någonstans man kan få en riktigt bra plankstek med en stork stak till för ett överkommligt pris så är det där. Med tanke på att jag är ensamstående tvåbarnsmamma så måste jag hålla hårt i mina slantar så dom räcker tillden 25:e *ler*

Kor förklarar ekonomi

SOCIALISM
You have two cows.
You give one to your neighbour

COMMUNISM
You have two cows.
The State takes both and gives you some milk.

FASCISM
You have two cows.
The State takes both and sells you some milk.

NAZISM
You have two cows.
The State takes both and shoots you.

BUREAUCRACY
You have two cows.
The State takes both, shoots one, milks the other, and then throws the
milk away.

CAPITALISM
You have two cows.
You sell one and buy a bull.
Your herd multiplies, and the economy grows.
You sell them and retire on the income.

SURREALISM
You have two giraffes.
The government requires you to take harmonica lessons

AN AMERICAN CORPORATION
You have two cows.
You sell one, and force the other to produce the milk of four cows.
Later, you hire a consultant to analyse why your cow has dropped dead.

ENRON VENTURE CAPITALISM
You have two cows.
You sell three of them to your publicly listed company, using letters of
credit opened by your brother-in-law at the bank, then execute a
debt/equity swap with an associated general offer so that you get
four cows back, with a tax exemption for five cows.
The milk rights for six cows are transferred via an intermediary to a
Cayman Island company secretly owned by the majority shareholder who
sells the rights to seven cows back to your listed company.
The annual report says the company owns eight cows, with an option on
one more.
You sell one cow to buy a new President of the United States, leaving
you with ten cows.
No balance sheet is provided with the release.
The public then buys your bull.

THE ANDERSEN MODEL
You have two cows.
You shred them.

A FRENCH CORPORATION
You have two cows.
You go on strike, organise a riot, and block the roads because you want
three cows.

A JAPANESE CORPORATION
You have two cows.
You redesign them so they are one-tenth the size of an ordinary cow but
produce twenty times the milk.
You then create a clever cow cartoon image called 'Cowkimon' and market
it worldwide.

A GERMAN CORPORATION
You have two cows.
You re-engineer them so they live for 100 years, eat once a month, and
milk themselves.

AN ITALIAN CORPORATION
You have two cows, but you don't know where they are.
You decide to have lunch.

A RUSSIAN CORPORATION
You have two cows.
You count them and learn you have five cows.
You count them again and learn you have 42 cows.
You count them again and learn you have two cows.
You stop counting cows and open another bottle of vodka.

A SWISS CORPORATION
You have 5,000 cows.
None of them belong to you, but you get to charge the owners for storing them.

A CHINESE CORPORATION
You have two cows.
You have 300 people milking them.
You claim that you have full employment, and high bovine productivity.
You arrest the newsman who reported the real situation, and run him over with a tank in a large open square area.

AN INDIAN CORPORATION
You have two cows.
You worship them.

A BRITISH CORPORATION
You have two cows.
Both are mad.

AN IRAQI CORPORATION
Everyone thinks you have lots of cows.
You tell them that you have none.
No-one believes you, so they bomb the hell out of you and invade your
country.
You still have no cows, but at least now you are part of a Democracy.

A NEW ZEALAND CORPORATION
You have two cows.
The one on the left looks very attractive.

AN AUSTRALIAN CORPORATION
You have two cows.
Business seems pretty good.
You close the office and go for a few beers to celebrate

måndag 29 september 2008

Tillbaka till verkligheten

Då sitter man på kontret igen efter att ha sovit totalt 9 timmar de senaste 3 dygnen. Jag känner mig som Buzz Aldrin - jag rör mig i slow motion och det gungar lite när jag går.

Det stora landet i väst var verkligen stort. Nu var jag bara i New York men det var enormt i många avseenden. Var ute och gick i lördags i 2 timmar. Höll mig på en aveny och gick rakt fram i två timmar och kom i princip ingenstans. Det kändes helt sjukt. Sedan går det inte att komma ifrån att det verkligen är kapitalismens högborg. Allt går att köpa och allt har ett pris. Sen verkade det som att oavsett vilket pris man gav så var det alltid för lågt.

Den påklistrade amerikanska vänligheten var lite påfrestande i längden. Det kändes som att alla var sponsrade i något avseende. Som när jag handlade lite snacks och killen framför mig köper en dricka. Tjejen i kassan lägger flaskan mot kinden och ger den en liten kram och säger:

- Oh! This is my favourite! It's great!

Killen betalar och går. Jag betalar mina saker och killen bakom mig lägger fram en lika dan flaska som killen framför. Tjejen i kassan lägger flaskan mot kinden och ger den en liten kram och säger:

- Oh! This is my favourite! It's great!

Antingen var det jag som gick igenom en time warp eller så har alla butiksbiträden bytts ut mot robotar i New York. Varianterna är legio.

onsdag 24 september 2008

Reklam och Cynism

Jag vet inte om reklam- och medievärlden är helt rätt ställe för mig alla gånger men å andra sidan kanske det behövs en motvikt till alla backslick säljare med för stora kostymer. Det är mest det att jag blir lite mörkrädd när jag inser att allt, verkligen ALLT, går att köpa bara gummisnodden runt sedelbunten är tillräkligt spänd.

Produktplaceringar på film har blivit så vanligt att det nästan är ett skämt. Repliker skrivs om så det passar annonsörerna, till och med hela scener läggs till i originalmanus för att man på det sättet kan filma några dagar till på den "riktiga" filmen och de flesta nyhetssajter erbjuder redaktionellasamarbeten där man som annonsör kan berätta lite om sin verksamhet och få en hel artikel med som "extra value" när man köper en bannerkampanj. Var går gränsen? Finns det någon?

Det kanske bara är sååååååååå 1900-tal med etik och moral. Vad ska vi med det till egentligen? Det är som med doping. Varför inte bara släppa det fritt så vi får sportutövare som ser ut som seriefigurer och är lika starka som Bamse allihop? Alla gör det ju ändå så varför inte?

Nu är det lunch. Reklamfinansierad sådan.

New York New York


Jag flyger till N Y imorgon bitti med jobbet. Det känns roligt men samtidigt lite läskigt. Mitt i alltihop så känner jag mig plötsligt lite flygrädd. Snacka fel tillfälle att bli det men då känns det tryggt att ha stöttande kollegor som säger uppmuntrande saker som:

- Jag har hört att planen är VÄLDIGT små...
och;

- Man kan inte låta bli att tänka på den 11:e september.

Så det känns mycket bättre nu. Ska hem och titta på Final Destination, Alive och alla säsonger av LOST för att få lite inspiration inför resan.

fredag 19 september 2008

Back off

Jag är så in i helvete jävla trött på alla dessa "förverkliga dig själv och bli en lycklig människa på noll tid" predikanter som strör sina kvasisanningar som confetti omkring sig utan att de för den sakens skull har någon som helst förankring i det liv som de allra flesta lever.

För de allra flesta människor har inte möjlighet att bara jobba med det som är roligt och kreativt för de har barn att försörja, hyra att betala och räkningar som inte får hamna hos kronofogden. Sen är det väl jätte fint att vissa personer har möjlighet att försörja sig på sin hobby men håll för den sakens skull inte på att skriva folk på näsan att de inte är lyckliga och bra människor bara för att de inte tar sig tid att åka till ett kloster i Tibet och meditera i 4 månader för att hitta en inre frid och sin egen röst.

Säg som det är istället - vissa har förmånen och privilegiet att kunna dra ner på sin livsstandard ett litet tag för att göra det de tycker är roligt och meningsfullt som att skriva en bok, spela in en film, måla tavlor etc. Sedan måste de allra flesta gå tillbaka till jobbet på Konsum för att inget förlag ville ge ut boken, filmen gick aldrig upp på biograferna och tavlorna sålde inte. Det gör de inte till sämre människor för det. De kanske inte känner sig prozaclyckliga men de hittar nog små tomtebloss av lycka i vardagen ändå. Så låt de bara vara. Pracka inte på de mer självhjälpsböcker och förverkliga-dig-själv drömmar för de behöver inte det. De har fullt upp ändå.

Varumärken i kris - del 3


Håller just nu på med en totalt ovetenskaplig undersökning om hur man skulle kunna vända "Jojo bantning" från ganska negativt laddat till någonting postitivt och roligt. En jojo är ju någonting roligt men bantningen överlag känns ju ganska så trist. Dock är inga utmaningar för svåra för mig så jag har tagit mig an det med liv och lust!

Återkommer i frågan.

torsdag 18 september 2008

Björntjänster

Jag tror inte att människor i allmänhet behöver beskyddas så mycket. Jag tror att de allra flesta klarar av väldigt mycket mer än de själva tror och alldeles säkert betydligt mycket mer än vad alla runt omkring de tror. Problemet är väl just det att de runt omkring aldrig ger den chansen. I all välmening hjälps det till och underlättas och frågan är för vem? Varför inte bara sluta med det och låta människor få växa upp och själva klura ut vad de klarar och inte. Det skulle nog bli bättre för alla då. Det är jag övertygad om.

Sluta censurera händelser, ge bort pengar men låtsas att det är ett lån, hjälpa till att betala räkningar, fixa jobb och börja ställa krav och höga förväntningar på folk du tycker om istället. Ge de chansen att få fixa det själva istället. Människor är mycket starkare än de själva tror men det är först när de får testa det som de får veta exakt hur mycket.

Varumärken som behöver lite hjälp - del 2


Gotland. Inte så hippt som det var på Bergmans tid. Jag har tagit mig an fallet och presenterar här min idé för att "hotta" upp det.

Som allt annat behöver Gotland en ny payoff, en slogan. Någonting som gör att det känns hippt och fräscht igen. Jag tänker mig följande:

Gotland - The New Sweden

Både hippt, nytt och internationellt.

Sedan har jag kontaktat SVT och kollat med dem om de kan tänka sig att producera "The New Robinson" på just Gotland. Istället för någon varm söderhavsö fylld med kreti och pleti från det svenska medelklassträsket, får diverse folkkära kändisar som Lill-Babs, Linda Bengtzing och Lena Philipsson lära sig att överleva på Gotland med allt vad det innebär i dålig GPS mottagning och får som huserar fritt på gator och torg.

Gotland kommer med andra ord att genomgå en extreme makeover där det går från mossig, medeltids ö ute i ingenstans till ett begrepp, en livsstil och en idé om en bättre värld. Allt börjar med Gotland - The New Sweden!

tisdag 16 september 2008

Missade samtal

Har ett missat samtal på min mobil. Kollade upp det och fann till min bestörtning att det går till Borås Handbollsklubb 84.

Vad fan gjorde jag i lördags egentligen?

Statistik

Det var länge sedan jag hälsade på hos min bloggväninnina Linda Rosing men idag tog jag några minuter för att se vad som har hänt sedan sist. Tydligen var hon med i det nystartade programmet "Hål i Väggen" på kanal 6.

Linda skriver:

"Jag och mina vänner var ju med där och tävlade mot Björn Gustavsson och hans gäng.
Och tydligen hade dom tittar rekord någonsin då,kul!"

Javisst är det kul? Speciellt eftersom att det var första gången programmet sändes så det känns som att det inte är så svårt att få tittarrekord då liksom...

Ångest ångest är min arvedel


Jag drack alldeles, alldeles, alldeles för mycket i lördags. Jag försökte dämpa den värsta ångesten genom att;
1. Sova hela söndagen (och med hela söndagen menar jag att jag bara var uppe i 3 timmar under hela dagen och då endast lyckades förflytta mig till soffan där jag låg i fosterställning ochm gnydde likt en misshandlad hundvalp för att sedan gå och lägga mig igen)
2. Googla "bakfylleångest" för att få hjälp

Hittade följande text:

Enkelt kan man svara att det beror på att alkohol är ett gift som kroppen inte tål speciellt bra. Att förgiftningen inte märks förrän efter berusningen beror bland annat på att alkoholen stimulerar hjärnans belöningssystem.

När alkoholen förbränns och försvinner ut ur kroppen försvinner också den extra stimulansen av beslöningssystemet. Då kan man säga att nervsystemet i kroppen "saknar" den extra stimulansen och i stället blir extra känsligt. Den irritationen i nervsystemet är förklaringen till varför man får ångest, hjärtklappning och svettningar när man är bakfull.


Där ser man. Det är alltså egentligen inte mitt fel utan min hjärna som spökar. Det känns tryggt men ångesten är fortfarande ganska påtaglig.

Ikväll ska jag gå och titta på min pappa som spelar på Underbara Bar på Östgötagatan. Kom dit om ni vill. Jag kommer att sitta med ett glas vatten och citera Reine Brynolfsson ur "Black Jack":

- Jag fattar ingenting. Jag ska aldrig dricka mer.

fredag 12 september 2008

Ideér för livet


Jag har under årens lopp kommit på några, i mitt tycke, smått biljanta idéer, såsom DisEL eller min slogan "Vi går inte förrän du kommer" som jag tänkte att man skulle kunna ha på en bordell.

Idag spånades det vilt, på det fantastiskt trevliga möte jag hade, kring produkten blyerts. Där borde någon göra någonting. Det är en jätte bra produkt som man verkligen skulle kunna kapitalisera på. Först köper men själva blyertspennan. Sedan måste du ha den tuffa blyertsvässaren. Sedan det tuffa blyertssuddigummit osv osv... Med rätt reklam kan det bli hur coolt som helst. Lite som när Festis gick från töntig tetrakartong till poppig plastflaska.

Olika kändisar skulle kunna bli talespersoner för blyerts och berätta om dess anrika historia. Arne Weise, Kristina Lugn, Bosse Larsson - listan kan göras lång. För att spela mer på känslan av att blyerts är någonting beständigt så borde deras nya slogan vara något i stil med:

Blyerts - minnen du inte kan sudda ut


Så, vilka är med?

Alla är vi bra på nåt

Jag sitter och lyssnar på Pernilla Wahlgrens sommarprat. Jag har flera gånger fått hejda mig för att inte slänga ipoden i golvet och skrika i vanmakt. Det verkar som att hon aldrig har haft en dålig dag i hela sitt liv. Hon har MASSOR av OTROLIGT bra kompisar och allt är så fantastiskt härligt och hennes barn är så begåvade och lyckliga. Det tokigaste som har hänt är när hon trillade ner från hästen i en föreställning av Pippi Långstrump och var tvungen att åka till akuten. Hur förklarar man den skadan för farbror doktorn som lever ett vanligt liv och inte somnar i kulisserna på teatern där livet är en enda lång sound of music kopia? Ja jösses så tokigt det kan bli.

Alla i show business är dessutom så trevliga och glada och alla är bästa kompisar med varandra. Hennes familj är dessutom så OTROLIGT mysiga och alla umgås hela tiden och sjunger tillsammans på söndagmiddagarna. Sen tar någon fram gitarren och så sjunger de lite till. Är det inte fantastist eller vill man bara kräkas? Men eftersom att Pernilla säger att man ska fokusera på det positiva i livet och inte tänka på tråkigheter så ska jag nu säga nåt bra om henne. Ok. Nu så. Något positivt om människan som ensam står för hälften av all tandkrämsförbrukningen i Sverige.

Hon är jätte bra på att artikulera. Jo. Så är det. Jag har inte missat en stavelse i det hon har sagt fast jag verkligen, verkligen har velat.

onsdag 10 september 2008

Man vet att man är SPAM skadad när...

...man får ett mail att man vunnit en lyxweekend på hotell och direkt börjar leta efter raderna där det står att man "bara" behöver sätta in 1000$ på ett speciellt konto för att få sin övernattning.

...man inte hittar den raden och då genast utgår från att det är någon lustigkurre som skämtar och svarar därför vederbörande med "Är detta ett skämt eller?"

...man fortfarande är lite skepisk efter att man fått svar att "Nej, detta är inget skämt. Du har faktiskt vuinnit en lyxweekend på hotell med tillhörande middag för 8 personer som kocklandslaget tillagar åt er."

...man först nu faktiskt börjar tro att det kanske kan vara sant och börjar även minnas det fula bidaget man skickade in i den där tävlingen man gjorde på 5 minuter när det var tråkigt på jobbet i somras.

måndag 8 september 2008

fredag 5 september 2008

Kärt barn har många namn

Jag har alltid önskat att jag hade ett coolt smeknamn, typ Jägarn eller Bagarn eller Dräparn eller något annat -arn namn. Ett sånt här namn som etsar sig fast så mycket att man till slut byter förnamn helt för att ingen ändå inte vet vad man heter egentligen. Som Bono, Madonna och Jokkmokks Jocke.

Jag har inte riktigt kommit dit än. Jag blir kallad för en massa saker men ingenting som riktigt fastnat tyvärr. Idag har jag blivit kallad för vindflöjel, hora och psykopat. Inget av de har riktigt känts som att jag vill spinna vidare på.