torsdag 27 mars 2008

Men vänta... Vad är det för fel på den här bilden?


Ja vad är det som är rätt med den kan man också fråga. Jag hade köpt det om det hade varit en 16-årig kille från Åmål som glatt ber sin bästa kompis ta en bild av honom och Snoop med mobiltelefonen för att sedan lite nervöst ställa sig så nära sin stora idol som möjligt utan att verka påträngande.

Nu är det inte så.
Nu är det Aftonbladets reporterMagnus Sundholm som stelt står med ett fruset leende på läpparna, mittbena från 1982 och händerna i byxfickorna som en annan hillbilly i en helsidesannons i dagens Punkt SE.
Blir jag inspirerad och sugen på att köpa Aftonbladet för att läsa om 'SNOOP DOGG' och 'KNARK I SVERIGE'? Hell no! Blir jag däremot sugen på att halvtaffligt scanna in bilden och sprida den viralt till alla jag känner för att den är så KATASTROFALT dålig? Hell yeah!

Humor receptet

Jag har gjort lite efterforskningar i svensk humor och kommit fram till följande handfasta tips till alla er därute som vill ge er in på humorspåret.

Nummer 1
Den absolut rödaste tråden som löper genom svensk humor är den oerhörda fascinationen kring sex och snusk. Det finns två vägar att gå där. Antingen så kör man i buskisspåret och då sätter man helt enkelt bara upp ett högt plank på en scen och låter en man i för stora byxor och konstiga glasögon stå på den ena sidan och ställer man ett par som övar golfsvingar på den andra. Killen i paret säger saker som:

- Ta tag ordenligt om klubban nu. Så ja. Med båda händerna. Det blir bra. Nu är det bara att köra igång.

Det blir ju ofantligt roligt när killen med byxorna inte förstår att det inte är ett avrunkning det handlar om. Ja jösses.

Vill man inte göra den typen av snusk så kan man alltid ta till grövre saker så det måste sändas efter 21.30 på kvällarna. Då behövs det inte jätte mycket scenografi utan ALLT blir roligt bara man får in minst 10 könsord inom loppet av 2 minuter. Speciellt om man kan få en tjusig tjej att säga kuk några gånger. Det är jätte roligt.

Nummer 2
Är det någonting som alltid får folk att skratta sig harmynta så är det pruttar. Antingen att någon gör det eller att man helt enkelt skämtar om det. Pinsamma kroppsljud är en klassiker och en räddare i nöden.

Det här är två väldigt tydliga humormarkörer som bör ingå om det ska klassas som roligt. Har man bara med den här basen så är resten bara löklax - killar som klär ut sig till tjejer, lustiga hattar, lösmustacher, folk som oprovocerat skriker hela tiden samt allt som spär på stereotyper att killar inte kan laga mat och tjejer inte kan något om sport är några saker man kan strössla över för att ytterligare plocka poäng.

Nu när ni fått vinnar receptet så är det bara att köra. Den som säger knulla flest gånger i TV vinner.

tisdag 25 mars 2008

Update

Är det någon som egentligen minns varför jag startade den här bloggen? För nytillkomna läsare följer här en kort resumé:

I somras var det ganska dött på jobbet. För att liva upp stämningen lite skrev jag några korta grejjer som skulle kunna funka i TV rutan. Dessa korta små grejjer fick ett eget liv och blev plötsligt en hel TV serie. Jag började prata lite med min kompis Jokum som är producent/filmare/fotograf och för att han skulle veta lite vad jag höll på med så tänkte jag att en blogg är ju smidigt. Sedan träffade jag Björn Gustafsson ( ja, precis DEN Björn - schlager Björn ) i höstas efter att ha sett lite youtube klipp på honom och visade honom manuset. Han tyckte att det var roligt på alla sätt och vis och att vi skulle hålla kontakt när jag väl fått någon att ställa upp med en massa pengar så att vi kunde spela in. Sedan var det plötsligt inte så dött på jobbet längre så manuset ligger just nu och skräpar lite överallt. På SVT och FLX till exempel.

Men nu så har jag skaffat mig en manager som vill vara inkognito och som går under namnet Gunnar Munk. Han har sett till att en viss Abbe Hassan har ringt och vi ska försöka ses i veckan och snacka om hur vi tar detta vidare.

Så! Nu är alla uppdaterade och jag kan fortsätta blogga om andra saker.

torsdag 20 mars 2008

Det finns hopp...

Var på ett seminarium om ungdomars konsumtionsvanor i tisdags. Det var intressant på alla sätt och vis förutom att det mesta var ganska självklara saker, som typ att de tycker om att ha vänner, vill tjäna pengar när de blir stora och har ångest över allt.

Hur som helst så hade de dessutom en ungdomspanel bestående av 4 personer av varierande ålder och kön som fick svara på mediarävarnas frågor om allt mellan himmel och jord.

Första frågan var:
- Kan ni nämna en online kampanj som ni har sett på senaste tiden?

Svar 1:
- Nej
Svar 2:
- Nej
Svar 3:
- Alltså, vad är en online kampanj?

Spontana applåder från publiken utbröt. Det finns hopp för dagens ungdom. Så är det bara.

tisdag 18 mars 2008

Livsviktiga frågor

Fråga 1:

Varför finns det inga tjockis avdelningar för killar?
I de flesta klädaffärer så finns det en avdelning där tjejer som är lite rundare kan hitta tältliknande tunikor och dylikt. På H&M heter den Big is Beautiful och på Lindex heter den Generous till exempel. Men det verkar inte finnas något liknande för killar. Är det för att tjocka killar inte handlar kläder eller har de en helt egen affär och inte bara en mörk vrå längst inne i de stora klädkedjornas skrymslen där de handlar?

Eller hänger alla kläderna på samma avdelning - stora som små? Det är ju helt sjukt i sådana fall! De ska väl få gå och skämmas på tjockisavdelningen precis som alla tjejer får göra. Hur ska vi andra annars kunna känna oss lyckade och smala om vi inte vet exakt var vi ska titta i affärerna för att få se de olyckliga satarna med ett tresiffrigt BMI?

Fråga 2:

Vad exakt är svensk klassisk massage?



Hittade den här lappen och blev lite förvirrad. Är det den här formen av massage när någon plötsligt dyker upp och helt utan förvarning börjar knåda axlarna på en som att man var en gigantisk bulldeg med orden:

- Guuuud vad du är stel!

I sådana fall så får jag det gratis på jobbet och behöver inte betala.

måndag 17 mars 2008

Svar på tal

Jag trodde att alla som var födda från 1970 och fram till mitten av 80-talet per automatik föddes med ironin som en naturlig del av personligheten. Även om man inte använde sig av den så fanns den där som en naturlig del, precis som blodomloppet och blindtarmen.

Nu är det tydligen inte så. Jag ber om ursäkt till alla som jag sårat under mitt liv och det enda försvar jag har är att jag helt ärligt trodde att ni fattade. Som den här tjejen med nakenbilderna på sin blogg. Förlåt. Jag menade inte att göra dig så upprörd att du kände dig tvingad att publicera en bild på en häst som sparkar bakut för att ytterligare understryka din poäng att jag gått för långt och inte skulle ha lagt min näsa i blöt. Du har rätt. Blir man för en gångs skull bra på bild så ska man självklart visa upp det för världen. Om man sedan är mer eller mindre naken och poserar med en killkompis som har Frank Dandy kallingar och koppel på sig... Vad spelar det för roll?

Jag har fått svar på tal och ber härmed ödmjukast om ursäkt. Nedan följer den bitska kommentaren som fått mig att tänka efter...

Ja jag skrev väl att en viss Sandra från Stockholmsgruppen (modellagentur) hade skrivit en kommentar på min blogg angående bilderna som är tagna på mig och Matte av Mac. Hon ville att jag skulle kontakta henne angående en produktion i samma stil som mina bilder..

MEN.

Jag är ibland mkt blåögd tydligen.. och ringde till sthlms gruppen för att få reda på att det INTE fanns någon som arbetade med produktioner där vid namnet Sandra, dock hade de en modell med det namnet. Var det kanske hon som kontaktat mig..

Jäkla modeller alltså... vad ska de med MINA pojkar till?!?

Överdrifternas mästare





Ovan är en rubrik från Aftonbladet. Under var den där bilden på en brinnande bil vilket gjorde mig något förvirrad. Vad gjorde en brinannde bil i hans trädgård? Eller är det en han överhuvudtaget? Och sedan det här med att han eller hon är känd...


Jag minns när jag jobbade på sagda tidning och löpsedeln löd att en känd idrottsstjärna hade dött. Efter lite efterforskningar på jobbet visade det sig att personen ifråga hade tagit SM-guld i Orientering i början av 90-talet.

fredag 14 mars 2008

Dagens outfit - dumstruten

I gårdagens Debatt pratades det om modebloggar och det var några debattörer som var för och några som var emot. Då sades bland annat "Att shoppa är en hobby" så det fick jag lära mig igår. Om man sedan kan tjäna en massa pengar på sin hobby genom att ta betalt för att tipsa sina läsare att köpa en specifik produkt så bekämpar man samtidigt fattigdomen i världen, enligt en liten centerpartist som satt med och uttalade sig.

Det är ju helt ofattbart! Här har jag suttit och trott att modebloggare är utseendefixerade dumstrutar som bidrar till fördummningen av samhället genom att fokusera på totalt oviktiga saker som väskor för 40000 och märkeskläder istället för att försöka förändra alla de orättvisor som fortfarande genomsyrar vår värld och nu visar det sig att det är de som är de stora världsomvändarna!

Likt superhjältar är de därute och ser till att vi konsumerar mera så att de stora bolagen får in mer pengar i sina kassar som gör att aktierna stiger i värde och delägarna skrattar hela vägen till banken, som i sin tur också skrattar eftersom att de lånar ut en massa pengar till oss andra utan aktier, eftersom att vi måste ta lån för att köpa alla de där dyra märkeskläderna som små barn sitter och syr ihop i Bangladesh. De barnen är också glada för att de har ett jobb och slipper gå på gatan och tigga eller ännu värre saker så de har det ju också väldigt bra.

Gissa vem som har dumstruten på sig idag? Ja jösses....

torsdag 13 mars 2008

Bite my ironic behind

Kan det vara så att jag har en så sjukt märklig form av humor att det bara är jag själv som förstår vad jag skriver? Jag tyckte själv att sätta signaturen "Jesus är mitt mellannamn" under ett inlägg på en blogg med nakenbilder på borde vara en tydlig indikation på att det är ironi det handlar om men å andra sidan finns det ganska mycket kristna fanatiker där ute som gillar Bonnie Tyler och Jesus så det kanske inte är så konstigt när jag tänker efter.


Däremot tycker jag att kommentera en bild på en naken man i fula kalsonger, som har koppel på sig medan en tjej klädd i BH och trosor står och håller i det, med följande inlägg är väldigt övertydligt:

Cool bild. En fråga bara - var har killen köpt sina kalsonger? Jag har letat efter ett exakt sånt där par under en längre tid. Kan du inte fråga och lägga ut svaret på din blogg? Jag läser den med växande intresse...
/ Åke Gren


Kommentaren är nu utlagd i sin helhet som ett nytt inlägg med svaret att det är Frank Dandy kalsonger. Nu råder det delade meningar kring om det är så att det är så att blogginnehavaren har insett att varken Svenska Kyrkan eller Stockholmsgruppen verkligen sitter och läser innehållslösa bloggar på jakt efter nya objekt att ta under sina vingar.

Jag önskar att det är så.
Jag önskar att mina ironiskt elaka inlägg på intestivt skrivande nakenfisars bloggar slår tillbaka på mig så jag får smaka på min egen sarkastiska medicin men jag är inte så säker...

onsdag 12 mars 2008

Oxjärpar

Om man googlar på Oxjärpar kommer min gamla sida upp som alternativ 4. Inte illa. Förutom att det är en väldigt bra sida med massor av inforamtion om den lille järpen så är den även intressant på det viset att den visar att ingenting är omöjligt.

Jag ljög friskt på en intervju att jag minsann kunde HTML på mina fem fingrar och sedan när jag fick jobbet så var jag ju tvungen att verkligen lära mig det på riktigt. Så då snickrade jag ihop den där sidan via passagens lilla kurs "snickra ihop din egen hemsida på 5 röda". Det här var på den tiden då det inte fanns tjusiga mallar att hålla sig till utan det vara bara att öppna notepad och dra igång. Det ni!

Sidan

tisdag 11 mars 2008

Sista chansen

Eftersom att det kristna spåret att Svenska Kyrkan, i ett desperat försök att ragga medlemmar, börjat försöka omvända lättklädda bloggare inte riktigt gick hela vägen hem så har jag bytt spår och utger mig för att vara anställd på Stockholmsgruppen.

Mitt syfte inte är att få tag i den kvinnliga modellen utan fotografen eftersom att det just nu råder stor brist på fotografer som kan ta denna typ av bilder.

Jag gör vad jag kan för att få dagen att gå lite snabbare....

Halvfem vinjetten

Jag hittade den!!!!

Vinjetterna var bättre förr....

Tårtan och Vilse i Pannkakan i all ära men det finns en hel del bra vinjetter att titta på från den gamla goda tiden. Den jag letat mest efter hittade jag inte och det var den där teckande lindanserskan som trillade ner... eller hur det nu var. Är det någon som minns något av det överhuvudtaget?


Kom nu rå...


Urcellen Ellen


Doktor Krall

måndag 10 mars 2008

Ordspråk i praktiken

Ett gott skratt förlänger livet
Man har inte roligare än vad man gör sig
Skadeglädje är den enda sanna glädjen

Eftersom att jag slutade dra roliga historier i fyran och inte skrattar åt buskis revyer där en full polis tappar byxorna så har jag försökt hitta något som jag själv tycker är väldigt roligt. En av de sakerna var att skriva ett manus för en tv-serie som nu ligger på bl.a. SVT och diverse produktionsbolag och skräpar. Inga nyheter där alltså.

Nu när manuset är färdigt så har det funnits en tomrum i humordelen av mitt liv men nu tror jag att jag hittat något som kan underhålla mig ett litet tag.

Jag har försökt läsa några modebloggar för att hitta något av intresse där men det var så tragiskt så det gick inte ens att skratta åt (förutom det där långa inlägget om att det nu finns rosa datorer så att nu kunde personen ifråga till och med tänka sig att bli datanörd) men nu har jag hittat en annan typ av bloggar som verkligen ger valuta för pengarna.

Det är alla dessa filurer som lägger upp bilder på sig själva i bara mässingen och som själva tycker att det är ett bra tidsfördriv tills dess att de kommer med i nästa säsong av Big Brother och därmed har biljetten till Bingo Rimers studio betald. Nu skriver några av alla dessa nudister att de minsann har allt det här "and brains too" men det verkar inte vara helt med sanningen överenstämmande.

Ironi verkar till exempel vara ett begrepp som inte får någon som helst polett att trilla ner. Inte ens när jag skriver in kommentarer till deras bilder genom mitt alter ego - en kristen fanatiker som översätter KISS texter och har Bonnie Tyler som största idol (förutom Jesus förstås). Det är lite som att stjäla godis från väldigt små barn eller sparka på någon som redan ligger ner men det är lite roligt, men jag lär nog tröttna snart.

torsdag 6 mars 2008

Livet är underbart och arbete ger frihet

Vilken underbar dag det är idag! Och vad lycklig jag är för att få arbeta där jag arbetar och få träffa säljare och andra härliga människor i mediabranschen. Det är en ynnest och en nåd att stilla bedja om.

Jag hoppas att min blogg kan sprida lite glädje i samhällets alla skikt och bland alla möjliga folkslag i världen. Den ska endast avändas till att sprida kärlek och fred till världen. Om jag i mina tidigare inlägg har upprört någon eller något så ber jag ödmjukast om ursäkt. Det var inte meningen.

Förlåt. Jag har inte råd att få sparken. Jag har lån. Ok?

http://www.resume.se/nyheter/2008/03/03/varumarkeschef-pa-pg-sla-i/index.xml

Att blogga eller inte blogga

En kille som heter Axel har jobbat på Procter & Gamble som "assistent brand manager". Förutom att jobba och hänga med sina kompisar så har han även, som så många andra, skrivit i sin dagbok på nätet - bloggat alltså. Skillnaden mellan en dagbok och en blogg är ju förstås att väldigt många fler kan läsa i den utan att behöva bryta upp något lås .

Hur som helst, så skrev Alex lite allt möjligt i de där bloggen. Bl.a. skrev han följande lilla inlägg angående en pågående strejk på flygplatsen i Paris:

"Och just nu önskarm jag inget annat än att fransk polis, ridande eller ej, ska åka ut till Orlyflygplatsen och slå in skallarna på dessa vidriga arbetarkräk som gör så att jag kanske inte kan åka till Frankrike på fredag."

Ni uppmärksammade kanske i början av detta inlägg att det står "jobbat" och inte "jobbar". Alex fick nämligtvis inte vara kvar hos P&G men de vill inte kommentera om det var för att han skrev dumma saker i sin blogg eller om det var för att han skrev i den på arbetstid.

Se det som en varning till oss alla.